Jag har haft förmånen att aktivt följa och ta del av det arbete som pågår i Landstinget i Uppsala län som gör det möjligt för patienter att ta del av sin journal på nätet.  Det vill säga att vuxna myndiga människor i Uppsala kan gå in i portalen ”Mina vårdkontakter” och läsa sin journal på nätet, vilket sker med hög säkerhet och god integritet.

Journal på nätet är ett viktigt steg för att öka individens delaktighet i sin vård. Jag hoppas att det system som används i Uppsala snart ska bli tillgängligt för alla patienter i hela landet. Men det oroar mig starkt att Läkarförbundet argumenterar emot detta och att Uppsala används som ett dåligt exempel.

Debatten har stundtals varit högljudd och läkare har varnat för att nätjournaler kan vara farliga och att patienter kan utsättas för trauman av olika slag, efter att de har tagit del av sin egen journal på nätet. Nu senast skriver Robert Kovacs, specialist i allmänmedicin, i Dagens Medicin om att journaler på nätet borde stoppas. Och den 28 augusti 2013 publicerade även Svenska Dagbladet en artikel med rubriken ”Nätjournal kan vara farlig”. Bredvid artikel fanns en faktaruta där olika ”problem på nätet” togs upp. Källan var Upplands allmänna läkarförening och SvD beskrev flera incidenter som påstådds ha ägt rum efter det att patienter hade varit inne och läst sin journal på nätet.

I ett fall sägs en patient ha missuppfattat ett provsvar efter att vederbörande hade läst sin journal. Detta beskrevs som en allvarlig incident som borde anmälas som lex Maria. I verkligheten bedömer chefläkare Bengt Sandén vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala det inträffade som att ingen avvikelse alls har inträffat. Och att det därmed heller inte finns någon grund för att göra en lex Maria-anmälan. Detta kan man utläsa i ett brev som han har skrivit numrerat AS2013-0809 till Anna Rask-Andersen, Upplands allmänna läkarförening, tillika huvudskyddsombud vid sjukhuset.

Den slutsats som ligger nära till hands att dra är att skrönor, som inte har varit sanna, om allvarliga patientskador har spridits i media. Skrönorna har av till exempel SvD sorteras in under ”fakta”. På detta sätt har allmänheten lurats att tro att det är en allvarlig fara förknippad med att göra vuxna människors journaler tillgängliga på nätet. Media har okritiskt återgett detta och därmed inte tagit sitt ansvar att granska källorna ordentligt.

Man kan också fråga sig varför läkare med hög etik underlåter sig till att sprida skrönor om påstådda patientskador? Om patientens makt ökar minskar då läkarens? Är det problemet? I stället borde läkarna välkomna en påläst patient, som är informerad och som vill vara delaktig i sin vård och behandling – eller? Därför att detta också är bra för demokratin och gör så att människor växer genom att de blir mer delaktiga i sin vård.