Debattartikel: Nonchalansen mot benskörhet är en skam

Reumatikerförbundets ordförande Anne Carlsson och Alexandra Charles, ordförande 1,6 miljonerklubben, kräver att landstingen slutar nonchalera benskörheten hos kvinnor.

Benskörhet eller osteoporos som är det vetenskapliga namnet är en tyst folksjukdom, tyst eftersom den visar sig först vid den första frakturen och dessförinnan inte visar några symptom alls. Idag måndag den 2 september medverkar Reumatikerförbundets ordförande i en hearing kring detta som modereras av Alexandra Charles.

Varje år sker 70 000 benbrott i Sverige som beror på benskörhet. Ett fall som leder till benbrott som gör att kvinnan blir sängliggande kan få förödande konsekvenser, så som följdsjukdomar som exempelvis lunginflammation. I värsta fall kan det leda till en för tidig död som hade kunnat undvikas. Det är en sjukdom som ofta drabbar äldre kvinnor, men som kan behandlas om den upptäcks i tid. 

Det är till och med så att nonchalansen mot att behandla benskörhet är så spridd att sjukdomen har större dödlighet än vissa cancertyper - enligt en artikel i SvD 2013-05-14.

Men Benskörhet kan både förebyggas och behandlas, ändå går många kvinnor miste om detta. Det finns bra exempel på förebyggande behandlingar.

Det går till exempel att mäta bentätheten med en så kallad DXA-utrustning och identifiera patienter med sjukdomen. Men också med mycket enkla metoder kan man identifiera dessa patienter, till exempel genom att använda en frakturriskenkät (FRAX) på nätet. Där kan äldre kvinnor undersöka sin frakturrisk utifrån kända riskfaktorer. En längdmätning ger ytterligare information. Om längden minskar beror det ofta på benskörhet.

Det finns också läkemedel.  Enligt Socialstyrelsen kan så många som två av tre kvinnor ha stor nytta av en läkemedelsbehandling, som i sin tur halverar risken för att råka ut för benbrott.

Det finns goda exempel ibland annat Jönköping där landstinget har byggt upp vårdkedjor för patienter med benskörhet. Ortopederna skriver ut remisser till speciella osteoporosmottagningar. Och det erbjuds gymnastikprogram och läkemedel. Men totalt sett är läget i Sverige dock bedrövligt, sjukdomen är både nonchalerad och underbehandlad.

Om osteoporos istället hade drabbat yngre kvinnor i arbetsför ålder hade det samhällsekonomiska bortfallet blivit stort och sjukdomen förmodligen prioriterad. Men äldre kvinnor, som är pensionerade, är en grupp som politikerna tycks strunta i. De är inte tillräckligt lönsamma.

I sammanhanget vill vi också påpeka att det finns ju nationella riktlinjer kring sjukdomen. Dessa efterlevs dock inte.

- Vi kräver att patienter med frakturer alltid undersöks för benskörhet därför att om benskörhet upptäcks i tid finns stora möjligheter att behandla och ge patienten ett fullgott liv, säger Alexandra Charles, ordförande 1,6 miljonerklubben.

 - Det är en skam att sjukdomen nonchaleras så till den milda grad att den av alla 175 vårdinsatser som jämförs inom sjukvården har den sämst måluppfyllelse, säger Anne Carlsson, ordförande i Reumatikerförbundet

Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige och vi undrar om det inte är dags för landstingen att koppla greppet om detta för att förbättra hälso- och sjukvården, minska mänskligt lidande och förbättra samhällsekonomin genom att sluta nonchalera benskörheten hos kvinnorna!

Anne Carlsson, Ordförande Reumatikerförbundet

Alexandra Charles, ordförande 1,6 och 2,6 miljonerklubben

Relaterade artiklar

Visa fler