Slutar kroppen vid knäna?

Debatt: Sjukvården i Sverige har av någon anledning alltid hållit sig ovanför knäna, skriver Leif Salmonsson och Aila Nylund, Reumatikerförbundet. Debattartikeln bygger på ett uttalande som gjordes under Reumatikerförbundets förbundsstämma.

En reumatisk sjukdom gör sig påmind på många olika sätt. Ofta brukar vi tala om smärta, trötthet och inflammation som de besvärligaste. Det är svullna leder, rörelsebegränsning, men väldigt många har också problem med sina fötter. Av någon outgrundlig anledning så har sjukvården i Sverige ständigt präglats av att kroppen slutar vid knäna.

Reumatikerförbundet har genom åren lyft frågan om medicinsk fotsjukvård i olika sammanhang, både själva och tillsammans med andra förbund som har liknande problematik. Tyvärr ser vi att det fortfarande finns problem och en stor ojämlikhet i landet.

I Uppsala är det speciellt svårt att få medicinsk fotsjukvård och Reumatikerdistriktet Uppsala län har under många år försökt att ändra på det. Det som i dagsläget finns är en fotterapeut på halvtid och det är den enda som landstinget i Uppsala har slutit avtal med. Det kan vem som helst förstå att detta inte räcker.

Fotens status hanteras många gånger helt separat från övriga vårdbehov som patienten har. Fotterapi/medicinsk fotsjukvård ses ofta som en privat angelägenhet. Men att ha smärta i fötterna, problem med felställningar som kan ge upphov till svårläkta sår är ytterst allvarligt. Det leder i sin tur till andra problem, som att det inte går att vara fysiskt aktiv och träna, vilket är nödvändigt för många med reumatiska sjukdomar. Därför är möjligheten till medicinsk fotsjukvård viktig ur flera perspektiv.

På Reumatikerförbundet vill vi sätta ner ”foten”. Ska vi få en mer patientcentrerad vård som alla idag är väldigt eniga om så ska den gälla hela patienten, alltså även foten.

Leif Salmonsson

generalsekreterare Reumatikerförbundet

Aila Nylund

ordförande i Reumatikerdistriktet Uppsala län

Se inlägget på UNT.se

Relaterade artiklar

Visa fler