Smärtan som sjukdom

Professor Eva Koseks arbetar sedan länge med smärta och fibromyalgi. Här kan du läsa hennes artikel från Reumatikerförbundets forskningsrapport om ett helt nytt sätt att förstå långvarig smärta.

Långvarig smärta är inte samma sak som akut smärta under lång tid. I själva verket kan långvarig smärta vara en sjukdom i sig, inte bara ett symtom. Vår forskargrupp studerar vad det är som gör att vissa personer utvecklar långvarig smärta, medan andra med liknande skador inte gör det, och varför det är så stor skillnad på hur mycket smärta olika människor upplever, trots liknande sjukdomar.

Förstärkande och hämmande system

Forskare har kunnat visa att det är det centrala nervsystemet som reglerar aktiviteten i smärtbanorna vid långvarig smärta. Förenklat kan man säga att det finns förstärkande och hämmande system; gas och broms. Hur ont man har regleras till stor del av de förstärkande respektive hämmande mekanismerna. I början av sjukdomsförloppet dominerar oftast de smärthämmande mekanismerna, men deras funktion kan avta om smärtan blir långvarig vilket leder till att smärtan ökar och kan bli bestående.
En liknelse som ofta används är en stig över ett fält, ju mer upptrampad den blivit desto lättare är det att ta sig fram. Detsamma kan sägas om smärtsignaler. Den ökade förståelsen för hur det centrala nervsystemet fungerar vid långvariga smärttillstånd har lett till nya läkemedel som påverkar de system som reglerar smärtan.

Aktiverat smärtsystem

Vår forskargrupp har även fokuserat på frågeställningen hur man, utan läkemedel, kan aktivera kroppens egna smärthämmande system, till exempel med fysisk aktivitet. Patienter med ledsmärta, som artros eller ledgångsreumatism, har smärthämmande system som fungerar normalt i samband med fysisk aktivitet (statiskt muskelarbete), medan patienter med muskelsmärta har en normal funktion om de arbetar med den friska, men inte den smärtdrabbade muskulaturen.

Rätt behandling till rätt patient

I vår forskning har vi använt oss av en hjärnavbildning, som kallas funktionell magnetresonansavbildning (fMRI), för att studera smärtrelaterad hjärnaktivering. Vi har kunnat visa att patienter med ett generaliserat muskulärt smärttillstånd, fibromyalgi, inte aktiverar sina nedåtstigande smärthämmande system på ett normalt sätt. Samma teknik har vi även använt för att studera hur olika behandlingsstrategier vid fibromyalgi fungerar och vi har kartlagt hur antidepressiva läkemedel, träning och kognitiv beteendeterapi påverkar symtom och hjärnans smärtbearbetning. Genom att öka förståelsen för de olika behandlingsalternativen kan man lättare individanpassa behandlingen, det vill säga ge rätt behandling till rätt patient, och även förstå hur man ska kombinera olika behandlingar för att öka sannolikheten för ett bra behandlingsutfall.

Olika system samverkar

Ett annat område som ligger i fokus för vår forskargrupp är hur nervsystemet och immunsystemet interagerar vid långvariga smärttillstånd. Vi har kunnat visa att det förekommer olika typer av neuro-inflammatoriska förändringar vid fibromyalgi och ledgångsreumatism. Just nu arbetar vi med att undersöka hur hjärnans immunceller, så kallade glia, är aktiverade vid olika smärttillstånd. Vi tror att de kan vara av stor betydelse för uppkomsten av långvarig smärta eftersom aktiverade glia kan driva de smärtförstärkande mekanismerna (gasen) och samtidigt minska förutsättningarna för de smärthämmande mekanismerna (bromsen).
Opioider (morfinliknande ämnen) som normalt är smärthämmande kan aktivera gliaceller vilket i sin tur gör att opioiderna får smärtförstärkande effekter. Projektet att studera gliacellsaktivering är en del i ett europeiskt samarbete som har som mål att utveckla en helt ny generation opioida läkemedel som är smärtlindrande utan att aktivera gliaceller och därmed behåller sin smärtlindrande effekt över tid.

Här finner du Reumatiekrförbundets forskningsrapport Ledord
Du som bor i Stockholm, Göteborg, Uppsala eller Vänersborg kan fira Internationella fibromyalgidagen med föreläsningar.

Relaterade artiklar

Visa fler