Till minne av Lena Öhrsvik

F d riksdagsledamot och tidigare ordförande i Reumatikerförbundet har avlidit i en ålder av 72 år. Hennes närmaste är dottern Lotta Öhrsvik Gibson och sonen Johan Öhrsvik med familjer.

Lena växte upp i Borgholm. Efter studier i Kalmar och Lund flyttade hon till Nybro där hon arbetade inom socialtjänsten. Redan under gymnasietiden i Kalmar engagerade hon sig i det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU. I januari 1961 deltog hon i en kurs som anordnades av SSU för skolklubbar på Bommersvik. Där fick hon bland annat under en hel dag träffa Olof Palme som då var studieledare i SSU.

Lenas politiska och sociala engagemang fick till följd att hon 1976–1994 satt i Sveriges riksdag där hon representerade socialdemokraterna i Kalmar län. Under tiden i riksdagen var hon aktiv i socialförsäkringsutskottet.

Redan i början av 80-talet drabbades hon av ledgångsreumatism. Det fick till följd att hon efter sin tid i riksdagen engagerade sig i det som då hette Riksförbundet mot Reumatism (RMR). Lena valdes till förbundets ordförande vid kongressen 1995, samma kongress som beslöt att ändra namnet till Reumatikerförbundet.

Lenas erfarenheter som politiker och hennes stora nätverk, resulterade i att förbundets hjärtefrågor lyftes fram på ett mycket starkt sätt. Bland annat tog hon initiativ till årliga träffar med representanter för samtliga riksdagspartier, och då framför allt ledamöter i social- och socialförsäkringsutskotten. Vid dessa träffar redovisades förbundets hjärtefrågor, vilket många gånger resulterade i motioner som lades till riksdagen. Senare utökades dessa kontakter med Luciaträffar, där förbundet inbjöd riksdagsledamöter till luciakaffe. Där fick de en önskelista från förbundets medlemmar. Lenas hjärtefrågor i arbetet var bland annat forskningen, att påverka beslutsfattare för behovet av fler reumatologer, hela vårdteamets betydelse och rehabiliteringens nytta för reumatikerna och ur ett kostnadsperspektiv. Rehabilitering utomlands i varmt klimat var vid den tiden en ifrågasatt behandling som Lena kämpade mycket för. Hon bidrog till öppenhet att ansluta även andra grupper till förbundet, däribland personer med fibromyalgi och osteoporos.

Lena var mycket mån om våra medlemmar. Hon besökte reumatikerdistrikten ofta och de allra flesta reumatikerföreningarna. Antalet medlemmar ökade kraftigt under Lenas ordförandetid.

Lena var mycket mån om samarbetet med de övriga reumatikerorganisationerna inom Norden. Hon tog också initiativ till att förbundet deltog i det europeiska och internationella arbetet.

Lena slogs verkligen för alla reumatiker. Hur ont hon än hade, var hon alltid glad. Med den egna erfarenheten av sjukdomen, så visste hon verkligen vad hon pratade om. Under hennes ordförandetid blev förbundet starkt respekterat som talesman för landets reumatiker. För att orka med allt arbete, trots sin sjukdom, åkte Lena varje vinter till Teneriffa.

När hon lämnade riksdagen 1994 övertog hon föräldrarnas villa i Borgholm. Hon lät bygga om den så att den skulle vara helt tillgänglig om hennes sjukdom skulle komma att kräva en anpassning. Där kunde hon leva med barn och barnbarn och många vänner omkring sig.

Lena var en fantastisk ambassadör för landets reumatiker och för Öland.

Elsemarie Bjellqvist, f d förbundssekreterare Reumatikerförbundet

Anne Carlsson, f d förbundsordförande Reumatikerförbundet

Ingrid Burman,förste vice ordförande Reumatikerförbundet

Relaterade artiklar

Visa fler