Träna tufft eller lätt mot artrosen?

Frågan är vilken träning som är bäst vid artros i knäna – tuff eller lätt? I jakten på svaret ska 200 personer med knäartros träna som en del i ett nordiskt forskningsprojekt.

– Målet med rätt träning är att lindra smärtan och öka kroppsfunktionen, säger Björn Äng, docent på Karolinska Institutet i Huddinge.

-------------------------------------------------------

Ursprungligen publicerad i Reumatikervärlden #1

-------------------------------------------------------

Trots att det är bekräftat att träning är bra vid knäartros, är det inte klarlagt vilken träningsdos om är bäst.

I den pågående studien ska 200 deltagare träna under handledning i tre månader. Sedan får de fortsätta själva i ytterligare nio månader innan studien avslutas och effekterna mäts.

– Deltagarna cyklar och cirkulerar mellan olika knäövningar, säger Björn Äng, som leder studien tillsammans med doktoranden Tom Arild Torstensen. De som i studien ska träna lite, gör det mellan 20 och 30 minuter med relativt hög belastning. De som i studien i stället ska träna mycket, gör det mellan 80 och 90 minuter med något lägre belastning.

Studien lägger en viktig pusselbit som saknas i dag, både för forskare, läkare och fysioterapeuter. Allt mer forskning talar nämligen för att patienter med artros klarar en tuffare – men helst smärtfri – belastning, om den handleds av erfaren vårdpersonal. Därför ska alla deltagare i den pågående studien få hjälp av en fysioterapeut.

Att det är viktigt att träningen inte gör ont beror enligt Björn Äng på att smärta kan hämma rörelsen, försämrar stabiliteten och leder till att muskelstimulansen runt skadan inte blir optimal.

– Om det gör ont kan männis­kor bli rädda för eller undvika att göra rörelsen, säger Björn Äng. Det är helt enkelt inte kul att träna när det gör ont.

Träningens syfte är inte primärt att bygga muskler utan att sätta igång cirkulationen i kroppen. När vi rör på oss aktiveras kroppens egen smärtlindring, i form av endorfiner och hormoner som utsöndras.

– Vi mäter smärtnivåer, livskvalitet och hur rörliga deltagarna är i sina knän, både vid studiens start och slut, säger Björn Äng.

Forskarna ska också försöka hitta faktorer eller egenskaper hos patienter med knäartros som tidigt kan förutspå vilken effekt de får av träningen.

– Det skulle kunna vara kön, ålder, andra sjukdomar och övervikt, säger Björn Äng. Om sådana faktorer har betydelse vid en senare uppföljning skulle vi exempelvis kunna säga att manliga rökare över 65 års ålder har mindre chans att få effekt av sådan träning. Då kan vi i stället föreslå något annat för dem.

Björn Äng är noga med att påpeka att det inte finns några enskilda gyllene övningar som är lämpliga vid knäartros. Det som i stället är effektivt är helheten och blandningen:

– Det är viktigt att få igång pulsen, i kombination med lokal träning för knät, säger han.

Fakta

Träningsformen i studien kallas medicinsk träningsterapi, MTT, och handleds av en fysioterapeut.

All träning görs i grupp tre gånger per vecka, och är individuellt anpassad efter varje deltagare.

Träningen i de båda grupperna ser likadan ut, men skiljer sig i tid och dos:

1. Träning i låg dos

Passen är på mellan 20 och 30 minuter, med tio minuter uppvärmning på cykel och fem olika knä­övningar.

2. Träning i hög dos

Passen är på mellan 80 och 90 minuter, med 40 minuter cykling i tre pass, och träning med elva olika knäövningar.

Text: Fredrik Hed

Relaterade artiklar

Visa fler