Djurskyddet har gått för långt

Allt hårdare djurskyddslagar har lett till att viktig forskning läggs ned. Vi blir upprörda när svårt sjuka människor tas ifrån hopp om en förbättrad vård för att forskningen motarbetas, skriver professorerna Mats G Hansson och Rikard Holmdahl och Reumatikerförbundets Anne Carlsson.

Djurskyddet har gått för långt

Publicerad SvD, Brännpunkt 2011-11-27

Allt hårdare djurskyddslagar har lett till att viktig forskning läggs ned. Vi blir upprörda när svårt sjuka människor tas ifrån hopp om en förbättrad vård för att forskningen motarbetas, skriver professorerna Mats G Hansson, Rikard Holmdahl och Reumatikerförbundets Anne Carlsson.

Sveriges djurskyddslagar och praxis i de djurförsöksetiska nämnderna har skärpts år från år vilket placerat Sverige i en särställning jämfört med övriga EU-länder. Det finns då ett stort och växande problem.


De allt hårdare djurskyddslagarna orsakar sto ra svårigheter för den medicinska forskningen i Sverige vilket förhindrar och fördröjer utveckling av ny och bättre behandling för patienterna.
Det här var aldrig syftet med regelverket. Tanken har varit att försöka uppnå balans mellan skyddet för försöksdjuret och forskningsnyttan med att använda försöksdjur. I praktiken har dock denna balans förskjutits och som konsekvens skadas forskningen.


Detaljerade föreskrifter från den nedlagda Djurskyddsmyndigheten styr fortfarande de djurförsöksetiska nämnderna i strid med ny kunskap om hur djuren bäst ska behandlas. Etiska tillstånd drunknar i detaljer, tar månader att erhålla och omgärdas ofta av restriktioner som gör det både svårt, onödigt kostsamt och ibland omöjligt att genomföra viktiga djurförsök.


Och även när tillstånd blivit godkända förekommer det, som i Stockholm, att länsveterinären upphäver etiska tillstånd utan att förstå att det förhindrar viktig forskning. Regelverket och dess uttolkare verkar ibland bortse från ändamålet och nyttan med djurförsöken. Ett exempel gäller immunisering eller vaccinering av möss för att studera faktorer kring sjukdomars utveckling och behandling. Medicinska forskare i Sverige är inte tillåtna att vaccinera möss och råttor med en injektion i huden, något som får göras på alla andra djurarter inklusive oss människor.


De allra flesta svenskar har blivit injicerade med ett tuberkulintest eller vaccinerade mot influensa på ett sätt som av det svenska jordbruksverket anses vara etiskt oförsvarbart om det görs på råttor eller möss. Svenska forskare kan söka för speciellt undantag men det är omständligt och tar tid och i praktiken har därför väldigt få gjort det. Resultatet blir att forskningen läggs ned.


Forskare rapporterar också om en godtycklighet från kontrollmyndigheternas sida. Trots klagomål om bristande resurser från veterinärer och kontrollmyndigheter görs upprepade oanmälda inspektioner av utvalda forskargrupper som följs av hot om nedläggning av verksamhet på grundval av detaljer som inte rör djurens välbefinnande utan endast försvårar forskningen.
Djurrättsrörelsen hade en stor del i tillskapandet av den nu nedlagda Djurskyddsmyndigheten. Deras och veterinärernas krav på djurens välbefinnande har lett till en kampanj där angelägen forskning motarbetas. Detta är ofta medicinsk forskning som är till nytta för alla de som drabbas av olika sjukdomar och de som kommer att drabbas av svåra sjukdomar. Att på detta sätt glömma bort en av portalparagraferna i djurskyddslagen om att råttors och möss lidande ska vägas mot den förväntade nyttan av de medicinska försöken är inte acceptabelt.


För oss ter det sig märkligt att vi utan några större moraliska betänkligheter slår ihjäl möss och råttor när de dyker upp i våra samhällen eller i våra hem. Hade man gjort på samma sätt i forskningslaboratorierna så skulle den ansvariga forskaren bli åtalad och fängslad för djurplågeri. Ändå är möss och råttor människans bästa vän och har hjälpt oss att förhindra, bota och behandla en lång rad svåra sjukdomar. Det senaste exemplet har varit utveckling av behandling mot reumatism med så kallade antikroppar mot ett protein som heter TNF. Detta har gett ett nytt liv till miljontals människor och har helt ändrat behandlingen av reumatism. Det har också förbättrat behandling av andra inflammatoriska sjukdomar som Crohns sjukdom, ankyloserande spondylit och psoriasis som sammantaget drabbar 100000-tals svenskar.


Denna revolution har åstadkommits tack vara djurförsök som i dag är omöjliga att genomföra i Sverige med Jordbruksverkets uttolkning av den svenska djurskyddslagen.
Vi undrar hur det kunnat gå så här snett i Sverige att angelägen forskning försvåras. Det före- faller som alla intressenter; massmedia, myndigheter, universitetsveterinärer och politiker enbart bryr sig om djurskyddsfrågor medan ingen vågar föra patienternas talan.


Vi anser självklart att djuren ska må så bra som möjligt och att användande av djur för forskning ska regleras och kontrolleras. Men vi blir också upprörda när svårt sjuka människor tas ifrån hopp om en förbättrad vård som forskningen kan ge. Vi skulle vilja få mer balans i debatten och i regelverket.
Forskningens och patienternas intressen måste få större genomslag och patientorganisationerna bör ges inflytande i de etiska kommittéer som granskar djurförsök. Föreskrifterna som härrör från den gamla Djurskyddsmyndigheten bör ses över och hänsyn tas till de vetenskapliga underlag som tagits fram bland annat av den europeiska sammanslutningen för försöksdjursvetenskap (FELASA).

 

MATS G HANSSON
professor i biomedicinsk etik, Uppsala universitet
RIKARD HOLMDAHL
professor i medicinsk inflammationsforskning, Karolinska institutet
ANNE CARLSSON
förbundsordförande, Reumatikerförbundet

Relaterade artiklar

Visa fler