Göteborgs-Posten: Politiker måste sluta detaljstyra vården

Vi som gemensamt företräder flertalet patientgrupper och den medicinska professionen i Sverige delar visionen om en bättre hälso- och sjukvård. Utgångspunkten är att mötet mellan patienten och läkaren – vårdens själva kärna – ska få definiera sjukvården. Det är i den konkreta kliniska situationen vårdens alla väsentliga beslut bör fattas. Politikers och administratörers detaljstyrning av patientens vård måste begränsas.

Hälso- och sjukvården blir allt mer komplex och svårstyrd. Välkända utmaningar i form av demografi, begränsade resurser, kvalitet och jämlikhet ställer stora krav på beslutsfattandet. Till de viktigaste pusselbitarna för att hantera utmaningarna hör en ökad frihet att individualisera diagnostik och behandling. Logiken är självklar. Patient och läkare gemensamt är de mest kompetenta för att finna bästa möjliga åtgärd utifrån patientens unika situation. Det handlar om åtgärder som ger bästa resultat efter patientens behov, men som också är kostnadseffektiva.
I dag finns mycket som stör patient-läkarmötet och försvårar en tillitsfull relation. Framför allt är det politikernas och administratörernas strävan att belöna genom ersättningssystemen som gör att professionernas manöverutrymme begränsas. Men även hårda produktionskrav, krånglande IT-system och bristfälliga administrativa stöd försvårar mötet genom att tid och fokus läggs på fel saker. Sammantaget leder det till mindre effektiv och långt ifrån individanpassad sjukvård. Det saknas också ofta mandat att hantera helheten kring patienten. I stället har varje läkare enbart ansvar för en specifik diagnos eller del av vården, vilket ger bristande kontinuitet och känsla av begränsat handlingsutrymme.


Övernitiska politiker
Nu är det dags att sätta gränser för övernitiska politikers och administratörers inflytande och att få till en ändamålsenlig ansvarsfördelning i sjukvården. Politikernas roll är att fatta beslut om övergripande inriktning, mål och budget för verksamheten. Men vårdens innehåll bör överlämnas till patienter och läkare. Dessa måste ges förtroendet att från fall till fall avgöra vad som är rätta vårdinsatser med stöd i gällande riktlinjer samt vetenskap och beprövad praxis.


Några utvecklingsområden är särskilt angelägna.
Kontinuitet och samordning.
Vid jämförelser av medicinska resultat står sig Sverige mycket väl internationellt. Däremot särskiljer sig den svenska sjukvården negativt när det gäller patientcentrering, samordning och kontinuitet. Därför borde patienternas möjlighet till en fast läkarkontakt stärkas. Patientens behov och önskan måste vara avgörande. Teamet runt patienten är alltid viktigt, därutöver behövs en patientansvarig läkare (PAL) utses för utsatta patientgrupper. Det innebär att patienten får en namngiven läkare med det övergripande ansvaret för patientens vård. Andra läkare och andra professioner som ingår i teamet kring patienten har givetvis kvar sitt ansvar för bedömningar och åtgärder som de vidtar.


Styrsystem.
Det måste utvecklas styr- och ersättningssystem som i högre utsträckning stödjer medicinska prioriteringar efter behov och går i takt med läkaretiken. Styrningen bör vara mer generell och övergripande, bygga på tillit till professionerna och stödja mötet mellan patient och läkare liksom kontinuitet och kvalitet i vården. Läkaren måste ha frihet att i samråd med patienten välja undersökningsmetoder och behandlingsalternativ inom de ramar som fastställts. Decentraliseringen av kostnadsansvaret för undersökningar, läkemedel och tekniska hjälpmedel får inte bli för långtgående. Särskilt dyra behandlingar bör finansieras solidariskt mellan landstingen.

Kunskapstillväxt.
Sjukvården har stort behov av mer och bättre kunskapsstöd. Det gäller inte bara de nationella riktlinjer som Socialstyrelsen publicerar utan även vårdprogram, algoritmer och register. Sådana underlag skulle i högre utsträckning kunna tas fram av specialitetsföreningarna i samråd med patientorganisationer. Kunskapsstöden måste stödja ett individuellt beslutsfattande i vården och premiera utvecklingen av nya rön samt uppdateras kontinuerligt och vara lättillgängliga för båda patienter och läkare. Det är också viktigt att professionerna i vården ges möjlighet till fortbildning och kompetensutveckling. En sjukvård med hög kvalitet kräver välutbildade och kompetenta läkare.


Informationssystem. Brister i informationsöverföringen inom vården är i dag ett välkänt problem. Förutom att journalinformationen måste finnas tillgänglig för den läkare som behöver uppgifterna måste den vara strukturerad för att snabbt hitta relevant information. Att patienten har tillgång till innehållet i sin journal är en självklarhet.
Avslutningsvis vill vi trycka på vikten av att hitta lokala lösningar för att stärka patient-läkarmötet. Vården kring den individuella patienten och hur man bäst organiserar teamet kan inte beslutas i detalj från Socialdepartement eller landstingsledningen. Det är något som kliniker och vårdcentraler själva måste utveckla och anpassa efter lokala förutsättningar.


Heidi Stensmyren
ordförande Läkarförbundet
Karin Båtelson
vice ordförande Läkarförbundet och ordförande Sjukhusläkarna
Ove Andersson
andre vice ordförande Läkarförbundet och ordförande Distriktsläkarföreningen
Anne Carlsson
ordförande Reumatikerförbundet
Anders Lönnberg
ordförande Diabetesorganisationen i Sverige, DIOS
Inger Ros
ordförande Riksförbundet Hjärt Lung
Elisabeth Wallenius
ordförande Riksförbundet Sällsynta diagnoser
Calle Waller
vice ordförande Prostatacancerförbundet

Läs hela artikeln på Göteborgs-Posten. 

Relaterade artiklar

Visa fler