Utgå från individen vid rehabilitering

Debattartikel från företrädare för Föreningen rörelseorganens årtionde. 

"Det politiska intresset för rehabiliteringsfrågor är positivt. Det räcker dock inte att ha fokus på arbetslivsinriktad rehabilitering. Att delta i sådan utan att först få relevant medicinsk och social rehabilitering är som att skicka en motionär till ett maratonlopp med förväntningar på världsrekord."

Utgå från individen vid rehabilitering

Debattartikel publicerad i Dagens Samhälle Nr 25, 2008

Det politiska intresset för rehabiliteringsfrågor är positivt. Det räcker dock inte att ha fokus på arbetslivsinriktad rehabilitering. Att delta i sådan utan att först få relevant medicinsk och social rehabilitering är som att skicka en motionär till ett maratonlopp med förväntningar på världsrekord.

Problemet med passiva sjukskrivningstider kommer vi inte åt genom att enbart införa fasta hållpunkter inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och kalla det för en rehabiliteringskedja. Regeringen måste satsa på alla delar i kedjan och låta rehabiliteringen ta den tid som är rimlig för diagnosen och för individen.

Rehabilitering är ett eftersatt område, bland annat på grund av begreppsförvirringen. Medicinsk, social och arbetslivsinriktad rehabilitering beskriver en strukturell och ekonomisk organisation, för att anknyta till ett lagrum och till en av alla de huvudmän som har ansvar. Fysisk, psykosocial och grön rehabilitering beskriver inriktning. Därtill finns begrepp som primärvårdsrehabilitering som berättar var rehabiliteringen bedrivs. Viktiga opinionsbildare tycks dessutom ha sin egen bild av vad rehabilitering står för – i hög grad färgad av ideologi och dagsaktuella politiska trender.

Gemensamt för alla dessa begrepp är myndighetsperspektivet. Det gör situationen oerhört förvirrande för patienten, som ska vara aktiv och framförallt motiverad för att rehabiliteringen ska fungera.

Byt till individperspektiv! Inför ett nytt, samlande begrepp – livsinriktad rehabilitering! Se till att förverkliga de individuella rehabiliteringsplaner som så länge förespråkats. Utforma dem som projektplaner med patienterna som projektledare. Deras unika kompetens att leva med en funktionsnedsättning är en förutsättning för en lyckad rehabilitering.

Knyt också en "rehabiliteringspeng" till individen, som följer med genom hela rehabiliteringskedjan. Det krävs för att komma bort från det "Svarte Petter"-spel som i dag pågår mellan rehabiliteringsaktörerna.

Livsinriktad rehabilitering ska omfatta alla vårdnivåer och ­alla grupper med nedsatt funktions- och aktivitetsförmåga. Begreppet har stöd i FNs ­standardregler. Rehabilitering ses där som en process som syftar till att människor med funktionsnedsättningar ska uppnå och behålla bästa möjliga fysiska, intellektuella, psykiska eller sociala funktionsförmåga.

Tydliggör att rehabilitering kan vara en livslång process. Många behöver regelbundet återkommande rehabilitering för att över huvud taget vara tillgängliga för arbetslivet. Då duger inte en generell tidsplan med fasta hållpunkter. Rehabilitering är inte en "quick fix" som klaras av en gång för alla och endast har till uppgift att återställa till förvärvsarbete, för att sedan upphöra.

Fördela resurserna klokt. Satsa på alla länkar så att det blir en riktig rehabiliteringskedja. Eftersom de första länkarna i dag ofta saknas kommer många inte i fråga för arbetslivsinriktad rehabilitering, vilket bidrar till ökad marginalisering och ut­an­förskap – trots alla goda avsikter.

Styrelsen för Föreningen ­rörelseorganens årtionde
Anne Carlsson, Reumatikerförbundet
Inga-Britt Lindström, Förbundet Sveriges arbetsterapeuter
Kristina Andersson, Riksföreningen osteoporotiker
Pelle Kölhed, Riksförbundet för trafik-, olycksfalls- och polioskadade
Bengt Lindell, Svensk reumatologisk förening
Eva Strandh, Vårdförbundet
Olle Svensson, Svensk ortopedisk förening

Relaterade artiklar

Visa fler