Remissvar För kvalitet – Med gemensamt ansvar SOU 2015:17

(Diarienummer S2015/1590/SF) Man ska inte blanda ihop begreppen arbetsförmåga och aktivitetsförmåga, anser Reumatikerförbundet bland annat i detta remissvar.

Reumatikerförbundet är Sveriges största intresseorganisation för personer med reumatiska sjukdomar och övriga sjukdomar i rörelseorganen med nära 50 000 medlemmar. De reumatiska sjukdomarna är kroniska sjukdomar och människor som drabbas får leva med sjukdomen resten av livet. Det finns närmare hundra diagnoser inom Reumatikerförbundets område. Cirka två miljoner personer i Sverige är drabbade av sjukdom inom vårt intresseområde, där även artros och generaliserad smärta/ fibromyalgi ingår.

Vi har getts möjlighet att yttra oss över remissen För kvalitet – med gemensamt ansvar SOU:2015:17. Utredaren har haft i uppdrag att utreda och lämna förslag på hur behovet av kvalificerade försäkringsmedicinska utredningar inom relevanta socialförsäkringsområden ska tillgodoses.

Det finns fler frågor vi kan ställa; exempelvis vad är syftet med försäkringsmedi-cinska utredningar för såväl samhället som den enskilde individen? Även detta bör utredas ordentligt.

Med försäkringsmedicinsk utredning avses en fördjupad medicinsk utredning, som har koppling till socialförsäkringens regler för att exempelvis kunna ta ställning till den försäkrades nedsättning av arbetsförmågan i samband med bedömning av rätten till ersättning eller vilket slag av ersättning som bör utgå vid exempelvis sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning. Enligt utredaren saknas det forskning och utvärdering kring nyttan med de försäkringsmedi-cinska utredningarna. För patienten kan det vara en stor anspänning att genomgå en utredning och det är rimligt att metoden fastställs. Reumatikerförbundet anser som utredaren att det är bra att utreda nyttan med de försäkringsmedicinska utredningarna.  

Det är Försäkringskassan som begär försäkringsmedicinska utredningar i ärenden som rör sjukpenning, sjukersättning och aktivitetsersättning. Vi är positiva till att det ska vara landstingens ansvar att göra utredningar och att utfärda försäkringsmedicinska utlåtanden. Vi anser att den skyldigheten ska vara lagstadgad. Det är viktigt att det ställs höga krav på utbildning och kompetens hos dem som genomför utredningarna. Vi anser även att det ska vara personal som lyder under hälso- och sjukvårdslagen som ska utföra dessa. Personalen ska dessutom ha goda kunskaper inom individens sjukdomsområden. I dessa komplicerade utredningar har individen ofta flera diagnoser.

Reumatikerförbundet anser precis som LO framhåller i sitt remissvar att det är en allvarlig brist i utredningen med sammanblandningen av begreppen arbetsförmåga och aktivitetsförmåga. De nuvarande försäkringsmedicinska utlåtandena ska, enligt utredaren, inte ange någon bedömning av den försäkrades arbetsförmåga. Istället används de begrepp som förslogs i SOU 2009:89. Trots att det tydligt anges i socialförsäkringsbalken 110 kap 14 § p. 4 … bedömning av den försäkrades medicinska tillstånd och arbetsförmåga … synes utredningen mena att de försäkringsmedicinska utredningarna inte ska belysa arbetsförmågan hos den försäkrade, utan bara förmågan till aktivitet.I praktiken får det försäkringsmedicinska utlåtandet avgörande betydelse för om den försäkrade ska anses ha arbetsförmåga eller inte. Rätten till sjukpenning eller sjukersättning är enligt lagen kopplad till detta begrepp, inte till aktivitetsförmåga eller medicinska förutsättningar för arbete.

Enligt förslaget ska Försäkringskassan i samarbete med Socialstyrelsen och i samråd med landstingen fastställa de metoder som ska användas i de försäkringsmedicinska utredningarna. Dessa metoder ska överensstämma med vetenskap och beprövad erfarenhet. Standardiserade checklistor och metodmallar kan bidra till mer jämlikhet över landet och mindre av ojämlikhet och godtycke.  Rätten till ersättning ska dock bedömas utifrån individens egna förutsättningar och arbetsförmåga och inte efter standardiserade mallar. Reumatikerförbundets syn på teambaserad medicinsk rehabilitering (TMU)stämmer dock inte överens med utredarens. Vi anser att den och de yrkeskategorier som är bäst lämpade för den enskilde individens behov ska delta i teamrehabilitering. Det vill säga inte endast läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeut och psykolog. Det kan vara fler och andra eller färre kategorier. Vi har ofta stött på att ärenden kring rehabilitering och sjukskrivning hanteras olika av olika handläggare och olika i olika delar av landet. Även läkare har olika uppfattningar. För Reumatikerförbundet är det en självklarhet att människor ska bedömas likvärdigt, oavsett var i landet man bor eller vem det är som handlägger frågan. Bedömningarna måste vara kvalitetssäkrade.Vi anser likt utredaren att förslaget om patientssäkerhetslagen och patientskadelagen ska gälla vid försäkringsmedicinska utredningar.

Reumatikerförbundet tycker att förslaget om journalföring vid en försäkringsmedicinsk utredning är bra. Vi anser också att det är viktigt att den försäkrade får tillgång till journalen, gärna via nätet.En försäkringsmedicinsk utredning ska självfallet göras med största respekt för individen. Vi vill inte se fler ”Hässleholmsförsök” där patienter i Region Skåne observerades mellan planerade möten utan att veta om det. Det krävs självklart kompetens, objektivitet, sekretess, tystnadsplikt när utredningar ska göras.Avslutningsvis kan Reumatikerförbundet likt utredaren konstatera att det finns en hel del utvecklingsarbete att göra inom Försäkringskassan. Utredarens 10 utvecklingsområden är mycket viktiga. Speciellt viktig är utvecklingsområdet om att de försäkringsmedicinska rådgivarna bör involveras i arbetet och att Försäkringskassans handläggare endast ska fungera som ett stöd vid beställning av utredningar och tolkning av utlåtanden efter utredning. 

Stockholm 26 juni 2015  

 

Anne Carlsson
Förbundsordförande

Relaterade artiklar

Visa fler