Immunologiska mekanismer i systemisk autoimmunitet (RA)

Patienter med reumatoid artrit (RA) som fått TNF-alfahämmaren infliximab löper risk för ökad bildning av autoantikroppar och ett förändrat uttryck av kemokiner och cellyte-receptorer jämfört med patienter som inte fått medicinen.

Nyttan för personer med reumatisk sjukdom

Förhoppningen är att forskningsresultaten i avhandlingen på sikt ska förbättra möjligheterna att förutsäga om infliximab kommer att fungera bra på en viss patient eller inte. Mer forskning behövs dock innan man med säkerhet kan säga om det går att använda metoden kliniskt.

Förhöjda halter av antikroppar

I en del av avhandlingsarbetet undersökte författaren förekomsten av antikroppar hos RA-patienter efter behandling med TNF-alfahämmaren infliximab. Patienter som fått infliximab visade sig ha förhöjda halter av antikroppar som normalt förknippas med sjukdomen systemisk lupus erythematosus (SLE). Det var dock bara en av patienterna i studien som uppvisade SLE-symtom.

CD91 - blivande riktmärke

Ett receptorprotein, CD91, som tidigare har hittats på andra celltyper i immunförsvaret upptäcktes också på ytan av vissa T-lymfocyter. I sammanhanget RA och infliximab visade det sig att patienter som inte svarade så bra på medicinen hade mer CD91 på sina T-lymfocyter. Om resultaten kan bekräftas i fler forskningsstudier kan CD91 ha potential att i framtiden användas som ett riktmärke för att bestämma om infliximab är en lämplig medicin för en viss patient eller om man bör välja ett annat preparat.

Aktiva kemikiner och receptorer

Dessutom undersöktes kemokiner och kemokinreceptorer på ytan av vita blodkroppar vid behandling med infliximab hos RA-patienter. Kemokiner är små proteinmolekyler som förmedlar signaler mellan cellerna i immunsystemet. Det var framför allt de kemokiner och receptorer som är aktiva under det cellförmedlade immunsvaret som påverkades. Detta kan vara en av många pusselbitar i verkningsmekanismerna för hur TNF-hämmarna påverkar immunsystemet.

T-lymfocyter har nyckelroll vid SLE

Två av studierna i avhandlingen behandlade sjukdomen SLE. I en av studierna undersökte författaren uttrycket av kemokiner och kemokinreceptorer på T-cellerna i blodet hos SLE-patienter jämfört med friska personer. Halterna av flera olika kemokiner var förhöjda i patienternas blod. Resultaten talar också för att T-lymfocyter har en nyckelroll i hur aktiv sjukdomen är. Patienter som hade T-lymfocyter med många kemokinreceptorer på cellytan hade också en mer aktiv sjukdom.

Typiska SLE-antikroppar före sjukdomsdebut

I den andra studien analyserades biobanksprover som SLE-patienter lämnat innan de blev sjuka, och där såg man att nära två tredjedelar av dessa hade SLE-typiska antikroppar i blodet flera år före sjukdomsdebuten. Detta tyder på att SLE är en sjukdom som ofta utvecklas gradvis under mycket lång tid.

Framtid

Catharina Eriksson är fortsatt verksam som reumatolog och forskare vid klinisk immunologiska laboratoriet och reumatologiska kliniken vid Norrlands universitetssjukhuse i Umeå.

Mer information

Titel: Immunological Mechanisms in Systemic Autoimmunity: Autoantibodies and Chemokines in Systemic Lupus Erythematosus and During Treatment with TNF Inhibitors in Rheumatoid Arthritis.
Författare: Reumatolog och medicine doktor Catharina Eriksson vid institutionen för Klinisk mikrobiologi/Klinisk immunologi och institutionen för folkhälsa och Klinisk medicin/Reumatologi vid Umeå Universitet.

På sidan 5 i avhandlingen finns en svensk sammanfattning
Länk till diagnossidorna om RA och SLE 

Relaterade artiklar

Visa fler