Långtidseffekter av träning på ben och leder

Elitidrottande män har ett långsiktigt skydd mot frakturer och benskörhet (osteoporos) länge efter det att karriären är avslutad. Däremot har de en ökad risk att utveckla artros i höft och knä. I maj i år försvarade Lundaortopeden Magnus Tveit sin avhandling inom ortopedi/idrottsmedicin. Han påvisade både positiva och negativa resultat av elitidrottande. Det är en stor studie på elitidrottande män aktiva på 1950-talet. Elitidrottande kvinnor fanns inte så många på 1950-talet och omfattas inte av studien.

Artros i höft- och knäleder är vanligt hos äldre. Har det gått så långt att ingen annan behandling hjälper kan leden ersättas med en protes. I Sverige görs ungefär 30 000 sådana operationer per år. Antalet som drabbas av frakturer på grund av osteoporos i framför allt kota, höft, bäcken, axel eller handleder är ungefär 70 000 per år i Sverige.

Nytta för personer med reumatisk sjukdom

Det kan vara av intresse att få uppmärksammat hög fysisk belastning som en tänkbar delförklaring till den egna ledsjukdomen samt att avhandlingen kan bidra till egna övervägande avseende fortsatt motionsgrad.

Elitidrott risk för artros

Ett förvånande resultat i avhandlingen är att, oavsett sport, drabbas utövarna av artros i högre utsträckning jämfört med kontrollerna. För utövare av kontaktidrotter, fotboll, handboll och ishockey, finns en tydlig koppling mellan mjukdelsskador och skador under karriären. Menisk- och korsbandsskador är en klar riskfaktor för att utveckla artros.
Men även elitidrottare inom individuella idrotter, löpning, kanot och längdskidåkning som inte drabbas av mjukdelsskador under karriären drabbas trots det av artros i högre utsträckning än kontrollerna.

Upprepad ökad belastning

Förklaringen till det senare, som forskarna tänker sig, är att mikroskador uppstår genom lång och upprepande belastning av leden, delvis till följd av utmattad muskulatur som därmed inte ger nödvändig dämpning. Ett långvarigt slitage av leden som dessutom inte får tillräcklig tid för återhämtning är antagligen bakgrunden till de skador som ses senare.
Redan idag finns en del skador inom exempelvis friidrotten som förmodligen beror på överbelastning. Att motionärer även i betydligt större utsträckning till exempel deltar i maraton kanske också kan få konsekvenser för framtida artrosutveckling.

Fråga till Magnus: Kommer vi att se fler eller färre artrosskador i framtiden med tanke på både optimering av träning, längre säsonger och fler som ägnar sig långlopp?
- Det är rimligt att tro vi får se en markant ökning av antalet individer med artros i belastande leder såsom höft och knä. Detta torde främst bero på den allt mer åldrande befolkningen. Frånsett att vi blir äldre och därmed får en ökad risk för artros är det lätt att den positiva effekten av dagens tillgång till bättre träningsförberedelser och skyddande materialval ”äts upp” av ökade krav på längre och högre idrottsintensitet på elitnivå.
- Vi är skapta för att röra oss, men måttlig motion är sannolikt bäst ur ett skadehänseende och därmed också artroshänseende. Samtidigt som vikten kan hållas nere, vilket tidigare är visat, har en tydlig positiv effekt avseende artrosrisken.

Dagens elitidrottare

Dessutom har dagens elitidrottare en helt annan uppföljning av läkare, sjukgymnaster och andra vårdgivare jämfört med på 1950-talet. Inom till exempel proffsfotbollen genomgår dagens spelare rigorösa tester och medicinska undersökningar innan en övergång blir klar. Dessa undersökningar visar inte små skador av långvarig nötning, men nya metoder kanske kan fånga upp dessa förändringar.

Fråga till Magnus: Kommer vi att få bättre diagnosmöjligheter i framtiden?
- Redan idag finns högupplösande tekniker för att ställa diagnosen ”preartros” men de används inte i klinisk praxis. Först när vi säkert kan uttala oss om hur vissa genuppsättningar eller tidiga radiologiska fynd (innan de går att tolka med konventionell teknik) är associerade med fysisk belastning och artrosutveckling kan de bli aktuella att använda i den kliniska vardagen.
- Viktigt är naturligtvis även att framhålla de positiva effekter som träning ger på bentäthet och den förebyggande effekt detta har på benbrott kopplade till osteoporos.

Titel: Exercise in Youth and Long-Term Effects on Bone and Joints
Författare: Medicine doktor, ortoped Magnus Tveit, Lunds universitet, 2013

Framtiden: - Som proteskirurg är mitt primära intresseområde leddegeneration och jag hoppas parallellt kunna ha möjlighet att fortsätta bedriva forskning på inom området, avslutar Magnus Tveit.

Länk till avhandlingen med svensk sammanfattning

 

Relaterade artiklar

Visa fler