Polymyosit och dermatomyosit – inflammation, muskelstruktur & immundämpande behandling

Målet med avhandlingen var att undersöka muskelvävnad från patienter med dessa myositsjukdomar. Muskelproverna användes för att undersöka molekyler i olika inflammatoriska signalvägar som kan ligga bakom muskelsvagheten. Proverna togs som biopsi vid diagnostillfället då patienterna ännu inte fått någon immundämpande behandling, samt vid ett uppföljningstillfälle efter ungefär 8 månaders medicinering.

Polymyosit och dermatomyosit är reumatiska sjukdomar som karaktäriseras av muskelinflammation och muskelsvaghet.

Nytta för personer med reumatisk sjukdom

Att undersöka myositpatienter med upprepade muskelbiopsier har visat sig ge vissa prognostiska indikationer då man vid uppföljningstillfället har kunnat se undergrupper i behandlingssvaret. Resultaten från studierna ligger till grund för vidare studier som kan möjliggöra nya behandlingsmetoder.

Signalmolekyl IL-15

I den första studien fann man att myositpatienterna hade en överproduktion av signalmolekylen IL-15 och dess receptor jämfört med hos friska individer. Signalmolekyler produceras av immunförsvaret, ofta som svar på en infektion. IL-15 kan aktivera T-celler (vita blodkroppar) vilket ”eldar på” inflammationen. IL-15 kan även göra T-cellerna väldigt giftiga för muskelfibrerna. Hos en tredjedel av patienterna hade immundämpande behandling ingen verkan på IL-15.

Signalmolekyler av fettsyror

I den andra och tredje studien kunde man visa att proteiner som tillverkar prostaglandin E2 (PGE2) och leukotrien B4 (LTB4) finns i högre grad i myositpatienters muskler jämfört med hos friska individer. PGE2 och LTB4 är signalmolekyler av fettsyror som håller igång inflammationer genom att attrahera immunceller som cirkulerar i blodet att ta sig ut till musklerna. Immundämpande behandling kunde bara delvis nedreglera dessa signalvägar för PGE2 och LTB4.
Med mikrodialys fann man att patienterna hade lika mycket LTB4 som friska personer under vila. Mikrodialys ger möjlighet att studera molekylerna direkt i muskeln. Efter ett pass på motionscykel ökade patienternas nivåer jämfört med de friska individerna. Det skulle kunna bero på att patienterna har en större andel av proteinerna som behövs under tillverkningen av LTB4.

Muskelfibrer typ I och II

I den fjärde studien jämfördes fördelningen av muskelfibrer hos obehandlade myositpatienter och långtidsbehandlade patienter, med friska individer. Tidigare har man sett att myositpatienter har en låg andel långsamma muskelfibrer (typ I), vilket man har trott bidrar till muskelsvagheten. Fibertyp I är långsamma men uthålliga jämfört med fibertyp II som är snabba men blir snabbt trötta. Det visade sig att fibertypsfördelningen inte skiljde sig mellan de obehandlade patienterna och de friska personerna utan verkar uppkomma efter en längre tids (behandlad) sjukdom. Fördelningen verkar därför inte vara en bidragande orsak till muskelsvaghet, i alla fall inte i ett tidigt sjukdomsstadie.

Slutsats

Dagens immundämpande behandling är inte tillräcklig för att hämma muskelinflammationen hos många myositpatienter. Det finns patientgrupper där de olika signalvägarna har olika stor betydelse för sjukdomsbilden. Kanske kan man behandla de olika signalvägarna individuellt men IL-15, PGE2 och LTB4 har samtliga egenskaper som behövs vid vanlig muskelförnyelse vilket gör behandlingssituationen mer komplex.

Framtid

Ingela Loell kommer i den närmaste framtiden att färdigställa ytterligare projekt som involverar både inflammatoriska och metabola frågeställningar kring muskelsvagheten hos patienter med myosit.
– I ett långtgående perspektiv vill jag gärna kombinera min utbildning i nutrition, mitt intresse för fysisk aktivitet samt immunologin från doktorandutbildningen i en roll inom vetenskapligt skrivande, säger Ingela.

Mer information

Titel: Polymyositis and dermatomyositis – inflammation, muscle structure & immunosuppressive treatment.
Författare: Ingela Loell, nutritionist och filosofie doktor, enheten för reumatologi, institutionen för medicin, Karolinska Institutet, Solna.

På sid 33 i avhandlingen finns en svensk sammanfattning
Länk till diagnossidorna 

Relaterade artiklar

Visa fler