Systemisk skleros: Nya molekylära och epidemiologiska perspektiv

I den här avhandlingen har systemisk skleros (sklerodermi) studerats i Skåne med referens till 1) nya och gamla klassificeringskategorier, 2) biomarkören COMP, som ibland kan påvisas i stora mängder i blodet hos patienter med sklerodermi samt 3) den fekala biomarkören kalprotektin, för att få en bild av sjukdomsaktiviteten i mag- och tarmkanalen.

Systemisk skleros, även kallad sklerodermi, orsakas förmodligen av en störning i immunförsvaret som resulterar i störningar i funktionen av olika blodkärl. Slutresultatet är att kroppen tillverkar för mycket bindväv som kan lagras in i hud, inre organ och blodkärl. Hård och stram hud (fibros) över olika delar av kroppen är det vanligaste symtomet. Handsmärtor (med färgskiftningar i vitt, blått och rött) till följd av den försämrade blodkärlsfunktionen är också typiskt för sjukdomen. Kyla och stress är två utlösande faktorer.

Effektiv behandling saknas

Sklerodermi är en systemsjukdom som även kan drabba andra delar av kroppen. Vanligt är besvär i mag- och tarmkanalen, till exempel svårbehandlade sura uppstötningar. Om sjukdomen drabbar hjärta och lungor kan den orsaka för tidig död. Tyvärr saknas idag effektiv behandling mot sjukdomen.
Den traditionella klassificeringen av patienter med sklerodermi utarbetades av forskare för över 30 år sedan. Kriterierna fokuserar främst på de mest iögonfallande sjukdomssymtomen på hud och händer, medan nya förslag även tar hänsyn till andra typiska kännetecken, som antikroppar i blodet. Med hjälp av de här kriterierna blir det lättare att diagnostisera patienter med tidig sjukdom samt patienter med allvarliga manifestationer i hjärta och lungor men som har sparsam hudfibros.

Nytta för personer med reumatisk sjukdom

För personer med sklerodermi är det viktigt att få en riktig och noggrant underbyggd diagnos. Det är grunden för bra behandling. Många har problem med mag- och tarmkanalen. Ny undersökningsmetod med blodprov och prov från avföringen kan underlätta diagnostiseringen av dessa problem.

Fler diagnoser med nya sjukdomskriterier

Klassificeringskriterierna för sklerodermi från 1980 jämfördes  med de nya kriterierna från 2013. I slutet av 2010 var antalet sklerodermipatienter i Skåne 302 enligt de nya kriterierna, jämfört med endast 233 enligt de gamla kriterierna. Inga patienter diagnostiserades enligt 1980-års kritierier utan att också uppfylla de nya kriterierna.
De nya kriterierna bekräftar inte bara hur viktigt det är med en korrekt bedömning av hudens tjocklek, utan även det kliniska värdet av att 1) undersöka kärlsystemet med hjälp av nagelbandsmikroskopi, 2) högupplöst skiktröntgen för att undersöka eventuell lungfibros, 3) diagnostik av pulmonell arteriell hypertension (förhöjt blodtryck i lungkretsloppet) samt 4) screening av RNA-polymeras III-antikroppar (som ger en indikation på sjukdom).

Biomarkören COMP kan förutsäga överlevnad vid sklerodermi

Den fibrotiska vävnaden hos patienter med sklerodermi innehåller en stor andel av proteinet kollagen. Molekylen cartilage oligomeric matrix protein (COMP) hjälper kollagentrådarna att "flätas samman" i starka fibrer. Stora mängder COMP kan ibland påvisas i blodet hos sklerodermipatienter, särskilt hos dem med mycket fibros i huden.
Tidigare studier har visat ett statistiskt förhållande mellan COMP och läkares bedömning av hudtjocklek, vilket fortfarande är den mest använda metoden för att utvärdera hudfibros vid sklerodermi. Studierna visade dock att hudfibros även kan utvecklas hos möss i avsaknad av COMP. Mer forskning krävs för att ytterligare klarlägga COMPs roll i utvecklingen av fibros, något som stärks av att man inte heller kunde hitta ett tydligt samband mellan COMP och samtidig lungfibros.
Forskarna ställer också frågan om hudfibros är det huvudsakliga bekymret och om fibrosbehandling är det uppdämda huvudbehovet vid sklerodermi. För vissa patienter står hudfibrosen definitivt för det största lidandet men för sklerodermipatienter som lider av svår ILD (lungsjukdom) eller njurpåverkan kan situationen vara väldigt annorlunda. Studieresultaten visade bland annat att patienter med förhöjda nivåer av COMP i blodet har en ökad risk att dö i förtid, men forskarna vet inte exakt vilken roll COMP har i detta.

Avföringsprov som komplement till annan undersökning av mag- och tarmkanalen

Mag- och tarmkanalen är ett svårundersökt organ. Två sätt att förstå den här regionen vid sklerodermi är gastroskopi och formulär med riktade frågor om symtom från mage och tarmar. Metodernas nackdelar är att gastroskopi ofta är smärtsamt medan patientens symtombeskrivningar kan präglas av faktorer som rädsla och förhoppningar inför framtiden. Forskarna har därför undersökt möjligheten att analysera sjukdomsaktivitet i mag- och tarmkanalen genom att mäta proteinet kalprotektin i avföringen.
Proteinet är kopplat till sklerodermi-typiska manifestationer i mag- och tarmkanalen, till exempel malnutrition och sväljningsbekymmer. Man kunde också se att kalprotektin i avföringen visar begränsad variation vid upprepade provtagningar och att patienter med andra reumatiska sjukdomar har lägre nivåer av proteinet. Forskarna föreslår därför att ett prov från avföringen (för att mäta kalprotektin) kan användas som komplement till jobbigare undersökningar som gastroskopi. Provet kan då vara värdefullt både vid den kliniska bedömningen av en enskild patient, men förhoppningsvis också vid objektiv utvärdering av framtida mediciner.

Slutsats

Avhandlingens delstudier visar på en högre förekomst än tidigare beskrivits för sklerodermi i Skåne. Till sin hjälp har forskarna haft ett unikt sjukvårdsregister samt gjort noggranna journalgenomgångar.
Sklerodermipatienter med förhöjda nivåer av COMP i blodet har en ökad risk att dö i förtid.
Forskarna föreslår att ett blodprov och ett avföringsprov skulle kunna underlätta den kliniska sjukdomsbedömningen.

Mer information
Titel: Systemic sclerosis
Novel molecular and epidemiological features of disease
Författare: Kristofer Andréasson, Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund, Avdelningen för Reumatologi, Lunds universitet 2013

Kristofer Andréasson hoppas kunna fortsätta forska inom systemisk skleros och ytterligare studera sjukdomens manifestationer i mag- och tarmkanalen. Han planerar också att göra färdigt sin specialisttjänstgöring inom reumatologi och vill fortsätta att vara kliniskt verksam i Lund.
– Reumatologiska kliniken i Lund-Malmö har en unik kompetens och bredd i sin kliniska verksamhet och forskning. I båda fallen står patientens bästa i centrum. Samarbetsklimatet är gott, både mellan olika personalgrupper och olika typer av forskning. Jag är mycket tacksam över att vara en del av den här verksamheten, säger Kristofer.

På diagnossidorna kan du läsa mer om systemisk skleros
Länk till avhandlingen med svensk populärvetenskapig sammanfattning.
I Reumatikervärlden nr 1 2013 finns en artikel om Kristofer Andréasson 

Relaterade artiklar

Visa fler