Göran i Skåne

- Jag gick till doktorn med mitt dåliga knä 2010. Efter att ha blivit röntgad och träffat ortopeden fick jag rådet att gå i artrosskola. Min husläkare hade aldrig hört talat om artrosskola, så jag sökte själv efter information på nätet. Artrosskola kändes inte som något vettigt alternativ. Jag hade tidigare varit mycket aktiv och tränat mycket och ville tillbaka till det. Operation kändes som det enda alternativet. - Tiden gick och livskvaliteten rasade i botten. Jag kunde inte alls vara aktiv som förut och jag tyckte livet var slut. Så småningom fick jag kontakt med en sjukgymnast som berättade att de skulle starta en artrosskola våren 2011. Jag gick dit mest för ortopedens skull som sagt att jag var tvungen att gå artrosskola innan jag kunde bli opererad. - Jag gick dit vid två tillfällen och var fortfarande mycket tveksam. Det tredje tillfället skulle hållas av en så kallad ”expertpatient”, en artrosinformatör. - När informatören började berätta sin historia blev jag helt tagen. Jag kände igen mig själv. Jag minns särskilt att hon sa: det får göra ont när du tränar, du förvärrar ingenting. Hon upprepade det flera gånger och jag blev mer och mer intresserad. Hon berättade också att jag ska använda leden, inte spara den som vid en skada. Det kändes som hon visste vad hon pratade om. Hon hade själv artros och kunde leva med det.
Jag själv hade mest använt mitt sjuka ben som en stötta för att inte ramla omkull. När jag gick i trappor tog jag all kraft och belastning på det friska benet. Artrosinformatören lyckades få mig att ge träning en chans. Jag började träna och belasta och kände en förbättring redan efter tredje gången. Efter tolv trä-ningstillfällen var jag som en ny människa. Efter det fick jag frågan om jag ville bli informatör. Först trodde jag inte att det passade mig men nu är jag själv ute och möter de där grupperna med deltagare som sitter utmed väggarna och tänker att det där är inget för mig. Jag vet precis hur de känner för jag har gått igenom samma sak. - Jag har fått tillbaka livslusten. Ibland har jag mer ont och ibland mindre, men jag tränar rätt tuff gympa två gånger i veckan och det är inte ovanligt att jag promenerar en timme. Stavar är det bästa balansorganet. Jag har ont i flera leder, men har bestämt mig för att undvika operation så länge det går.

Relaterade artiklar

Visa fler