Forskning om smärta och fibromyalgi gav Nanna Svartz-pris
Docent Eva Kosek, mottagare av Nanna Svartz pris 2007
GRATTIS Eva Kosek till Nanna Svartz-priset för framstående reumatologisk forskning!
Eva tackar och uttrycker sin glädje över att forskningen om de här lite mer undanskymda områdena av reumatologin fått priset.
– En stor ära både för mig och för forskargruppen, men också roligt om det kan ge fibromyalgi och artros större uppmärksamhet i forskarvärlden, säger Eva Kosek.
Hon passar också på att rikta ett tack för gott samarbete till Reumatikerförbundet och till alla patienter som individuellt ställt upp i alla tänkbara situationer för att göra forskningen möjlig.
Vad är du mest nöjd med i din forskning?
– Jag tror att det är att vi bidragit till klarläggandet av smärtmekanismerna, vilket lett till en konkretisering av behandlingsmetoderna, till de nya medicinerna och hur man ska träna och dosera sin träning. Och jag tror att den ökade förståelsen har bidragit till att fler tar fibromyalgi och smärtproblematiken på allvar.
– Det har också varit ett genombrott för mekanismerna i nervsystemets centrala delar, även om de perifera inte får glömmas bort. En framtida utmaning är att klarlägga i vilket skede av smärtprocessen de centralnervösa problemen sätter in, fortsätter Eva Kosek.
Kan observationerna av att de flesta med artros blir av med sin smärta efter en operation vara en ledtråd?
– Ja kanske, jag är just med och startar en studie med Anna Nilsdotter och Ewa Roos för att bland annat titta på detta. Vi ska följa 80 patienter som får knä- och höftproteser samt matchade kontroller.
En sådan central mekanism som du brukar nämna är DNIC, vad är det?
– Det står för diffuse noxious inhibitory controle, och innebär helt enkelt att du genom att framkalla stark smärta i en del av kroppen hämmar mindre intensiv smärta från andra delar. Om du till exempel nyper dig själv i armen hårt så kanske tandvärken och värken i det onda knät försvinner en liten stund. Denna mekanism är satt ur spel vid fibromyalgi och det kan vara en bidragande orsak till att lokal smärta sprider sig. En annan skillnad som uppmärksammats är att upprepad smärtstimuli upplevs betydligt mer smärtsamt av den som har fibromyalgi.
Hur går det med det ditt och Martin Ingvars forskningsprojekt om hjärnans reaktion på smärta?
– Där har vi nu samlat in data från våra 37 patienter i Sverige och testat dem för att se vad som händer när de får Milnacipran som är en av de nya medicinerna mot fibromyalgi. Men det tillkommer också patienter från Tyskland och England i den här studien. Analysen har just börjat så det är för tidigt att uttala sig om några resultat.
Det är flera nya mediciner på väg mot fibromyalgi, gabapentin (Neurontin), pregabalin (Lyrica), duloxetin (Cymbalta, Yentreve), venlafaxin (Efexor) förutom Milnacipran som du nämnde. Är detta lösningen för smärtpatienterna och klarar vården av att hantera dem?
– Ja, för enstaka patienter med fibromyalgi så kommer det nog att vara det, men om man ser till hela patientgruppen så ska man snarare se det som ett värdefullt komplement till annan behandling, t.ex. fysisk träning, kognitiv beteendeterapi, och multiprofessionell rehabilitering eller teamvård som det också kallas. Medicinerna har lite olika verkan, vissa verka även mot depression, andra mot ångest. Även biverkningarna skiljer sig en del. Men det handlar om individer och vi reagerar ju olika, så det blir samtidigt att pröva sig fram.
Det är mycket som undersöks vid fibromyalgi, även cytokiner, immunförsvarets lokala budbärare, har visat sig vara i olag. Är det något som du är intresserad av?
– Ja, en hel rad cytokiner som driver på inflammation har det visat sig vara överskott av i blodet vid fibromyalgi, och tvärt om med cytokiner som bromsar inflammation. Men vi vet inte vad det betyder så vi håller nu på att undersöka hur det ser ut i ryggmärgsvätskan.
Vid Reumatikerförbundets smärtkonferensen i september på Spenshult så diskuterades att bygga upp register på ungefär samma sätt som RA-registret för att kunna följa patienter med utbredd smärta och fibromyalgi under längre tid. Är det ett bra sätt att satsa resurserna nu när de nya medicinerna kommer?
– Ja, register är bra, men de behöver få ordentlig bredd och kvalitet. Det krävs en kritisk massa för att register ska vara användbart och sen gäller det också att komma överens om vad som ska mätas och hur.
Du brukar nämna att mer än var femte person med andra smärtsamma sjukdomar bl.a. många reumatiska diagnoser, utvecklar fibromyalgi. Tror du att man i vården skiljer på grundsjukdomen och den generaliserade smärta som då blir en sjukdom i sig och som kanske hade kunnat undvikas?
– Ja, medvetenheten om detta ökar, men eftersom kunskapen är relativt ny så sker missförstånd ibland.
Jag vet att du har jobbat mycket med det regionala vårdprogrammet för fibromyalgi i Stockholms län. Varför är det så viktigt?
– Jag tror att ett vårdprogram förmedlar viktig kunskap som inte kan ignoreras, dvs. för dem som fortfarande inte tror på diagnosen fibromyalgi så blir tillståndet en realitet som måste tas på allvar. Här beskrivs också vad som finns och vad som borde finnas i vårdhänseende, vilket anger en färdriktning mot bättre omhändertagande. Vi har t.ex. pekat på vikten av multiprofessionella smärtteam (inte bara för fibromyalgi) inom närsjukvården och primärvården, men också behovet av ett kunskapscentrum som kan stödja primärvården.
Och givetvis understryker vi att vården ska ta fatt i smärtpatienterna tidigt!!!
Eva avslutar med att återigen tacka för priset och vi tackar henne för att hon kämpar vidare med sin forskning, när hon ångar vidare, tillbaka till Karolinska Institutet för ytterligare möten. Hinner hon med någon fritid? Ja hon påstår det, både ridning, skidor och trädgård. Och familjen förstås, men hon tvekar lite när det gäller att hinna med sina vänner som hon skulle vilja.
Text Jan Bagge
