Polymyalgia rheumatica (PMR) och temporalisarterit (TA) är de två sjukdomstillstånden vid jättecellsarterit. PMR och TA kan förekomma var för sig eller tillsammans.
Jättecellsarterit hör till vaskulitsjukdomarna.
Sjukdomen är relativt vanlig och varje år insjuknar cirka 2000 personer i Sverige.
Vilka drabbas?
Sjukdomen uppträder sällan före 50 års ålder. Risken för att insjukna är störst i 70-80 års åldern. Kvinnor drabbas tre gånger så ofta som män.
Symtom
Debuten är ofta mer eller mindre akut med feber, trötthet och aptitlöshet. Sedan tillkommer andra symtom som kan delas upp i följande grupper:
Temporalisarterit (TA)
Karakteristiskt är svår huvudvärk som oftast sitter över ena eller bägge tinningarna. Tinningartären kan vara förtjockad och ömma vid tryck. Även hårbotten kan vara så öm att det blir svårt att kamma sig eller sätta upp håret. Det kan också göra ont i käkmusklerna när man tuggar.
En ovanlig men fruktad följd av TA är blindhet, på grund av minskad blodtillförsel till synnerven och ögonbotten.
Polymyalgia rheumatica (PMR)
Polymyalgia rheumatica kan översättas med ”reumatisk värk i flera muskelgrupper”, eftersom de typiska symtomen är värk i stora muskler. Oftast börjar värken i nacke och axlar för att sedan sprida sig till överarmar, höfter och lår. Förutom värk finns ofta också en uttalad stelhet som är värst på morgonen. För många blir det svårt att ta sig ur sängen, resa sig upp från sittande och lyfta armarna över huvudet.
TA och PMR
Den tredje gruppen har båda sjukdomstillstånden. Symtomen kan debutera samtidigt men ofta kommer det ena flera månader före det andra.
Så här ställs diagnosen
Diagnosen PMR ställs på de typiska symtomen med värk och stelhet i de stora muskelgrupper som nämnts. Vid TA ska patienten ha något av följande symtom: Tinninghuvudvärk, ömma tinningartärer, ömhet i hårbotten, smärta i tuggmuskulaturen eller synrubbning som är permanent eller övergående.
Det finns inget enskilt blodprov som ger diagnosen. Däremot brukar blodproverna visa kraftig inflammation.
Om det finns misstanke om sjukdomen brukar man stansa ut och undersöka en liten bit av tinningartären, en så kallad biopsi, i mikroskop. Typiska förändringar stärker diagnosmisstanken.
Behandling
Sjukdomen behandlas med kortison. Behandlingen medför ofta en förbättring redan inom något dygn. Behandlingstiden kan variera kraftigt. Cirka 50 % är färdigbehandlade efter två till tre år. I sällsynta fall kan längre behandlingstid vara nödvändig. Det kan leda till biverkningar av kortisonet såsom benskörhet (osteoporos). Därför ges mediciner som förebygger benskörhet i de fall där kortison används under en längre tid.
Prognos
Det är viktigt att diagnosen ställs i tid. Med tidig behandling är långtidsprognosen god. De flesta blir helt friska, även om det tar tid.
Komplikationerna till sjukdomen ses i dess tidiga skede. Det är framför allt blindheten man fruktar även om det idag är ovanligt att man blir blind av sjukdomen. Andra komplikationer som är ännu mer sällsynta är hjärtinfarkt och slaganfall (stroke).
