Hoppa till textinnehållet
Reumatikerförbundet

Gikt

Portvinstå. Teckning Jenny Widingsjö

Kallas också artritis urica, ett namn som ungefärligt översatt betyder ”urinsyreartrit”. Det är ett passande namn då artriten vid gikt beror på att urinsyra, eller urat som det också kallas, lagrats in i leden. Urat är ett ämne som finns naturligt i kroppen men som av olika orsaker ökar för mycket vid gikt, vilket ger en sjuklig inlagring.

Detta är ett ganska vanligt tillstånd. Upp till 3 % av befolkningen kan drabbas någon gång under livet.

Gikt tillhör gruppen kristallartriter.

Vilka drabbas?

Män drabbas mycket oftare än kvinnor. Efter klimakteriet planas skillnaderna ut och risken blir ungefär lika stor för båda könen. Vanligaste debutåldern är 40 år och uppåt, ju högre ålder desto större risk.

Benägenheten att få gikt beror på att man antingen får i sig för mycket urat eller inte kan göra sig av med det man har. Orsakerna kan vara genetiska faktorer, blodsjukdomar, alkoholmissbruk, vätskedrivande läkemedel, cellgiftsbehandling, cancer, psoriasis och även att man äter mycket inälvsmat. 

Symtom

Det klassiska akuta giktanfallet är omisskännligt. Mitt i natten, framåt morgonen, vaknar man av mycket intensiva smärtor i ena fotens stortå. Tån svullnar upp kring leden och blir ilsket röd. Tillståndet kallas podager eller portvinstå. Några veckor efter anfallet börjar ofta huden fjälla ovanpå leden. Man räknar med att tre av fyra giktattacker ser ut på det här sättet.

Stortån är den absolut vanligaste lokalisationen för gikt men också knä eller andra leder kan drabbas på motsvarande sätt. På 2-3 veckor klingar symptomen av.

Vid det akuta anfallet är bara en led inblandad. I mer kroniska fall kan fler leder drabbas på samma gång. Om gikten blir kronisk kan så kallade tofi (en tofus,
flera tofi) utvecklas. Det är inlagringar av urat på andra ställen i kroppen. En tofus är liten, rund, hård och vit. Det typiska stället för tofi är på örats yttre kant, men de kan också förekomma till exempel längs underarmar, på fingrar och på tår.

Så här ställs diagnosen

I det klassiska giktanfallet är symtomen så tydliga att diagnosen  kan ställas utan provtagning. För att vara helt säker kan en ledpunktion göras, vilket innebär att ledvätska tappas ut ur leden för att sedan analyseras. I vätskan ses kristaller av urinsyra.

Ett blodprov kan visa om man har för mycket urinsyra i kroppen. Ett högt värde stärker misstanken om gikt.

Om man tror att det finns en bakomliggande sjukdom som orsakar gikten så tas riktade prover för att identifiera denna sjukdom.

Behandling

Vid första anfallet med akut gikt behandlar man bara med antiinflammatoriska läkemedel som minskar inflammationen och smärtan.

Vid upprepade giktanfall eller när man vet att risken för återfall är stor kan ett läkemedel som sänker halten urinsyra i blodet användas.

Så långt som det är möjligt kan patienten också själv undvika saker som kan utlösa en giktattack. Det gäller till exempel alkoholintag och överdriven köttkonsumtion.

Så går det för patienterna

En del klarar sig med endast ett anfall. Gikten går kommer aldrig tillbaka igen. I 60 % av fallen återkommer symtomen minst en gång till inom ett år. Mellan anfallen är man helt frisk. Ytterligare en grupp har tilltagande besvär. Anfallen kommer efterhand tätare och håller i sig längre. Fler leder drabbas också varje gång. I svåra fall kan det uppstå skador som ger permanenta felställningar i lederna.

Idag är detta som tur var ovanligt. Gikt upptäcks snabbare nu än förut och behandling sätts också in direkt när det behövs. Det minskar risken för kroniska former av sjukdomen.

 

© Reumatikerförbundet  |  Kontakta oss  |  In English  |  Skriv ut


©Reumatikerförbundet