Reumatoid artrit (RA)

RA kallas också ledgångsreumatism och drabbar olika leder i kroppen. Sjukdomen kan också sprida sig till andra organ i kroppen. Omkring 0,5 % - 1 % av Sveriges befolkning är drabbad.

Vilka drabbas?

RA förekommer i hela världen bland alla folkslag. Den drabbar både kvinnor och män, även om kvinnorna är i majoritet.

RA finns i alla åldersgrupper, från barn till gamla. Det vanligaste är dock att sjukdomen debuterar i den senare delen av livet.

RA är ärftligt, men ärftligheten kan inte ensamt leda till att sjukdomen blossar upp. Det behövs även andra, hittills okända, faktorer för att insjukna. Många med anlag för RA går igenom livet utan att någonsin få sjukdomen.

Graviditet och infektion är andra orsaker till att sjukdomen kan bryta ut. Vilken sorts infektioner det rör sig om är man inte säker på.

Symptom

Insjuknandet kan se väldigt olika ut från person till person. Symptomen kan komma smygande under en längre tid, men det vanligaste är att sjukdomen debuterar akut över bara ett par dagar eller veckor.

Gemensamt för alla former av insjuknande är ledvärken. RA är framför allt en sjukdom som drabbar lederna och strukturer runt omkring. Det uppstår en inflammation - artrit - som ger smärta, stelhet, svullnad och värmeökning i leden. Typiskt är att stelheten främst känns på morgonen medan de andra symptomen ökar under dagen i takt med att man använder leden.

Allmän sjukdomskänsla och överdriven trötthet är andra symptom som är vanliga både före artriten först märks och i samband med den.

De små lederna drabbas oftast först. Fingrarnas mellanleder, handens knogar samt lederna i framfoten är vanliga debutställen. Många har svårt att knyta handen så att fingrarna når handflatan. Detta kallas knytdiastas.

Även armbågar och knän är med tidigt i förloppet. Med tiden drabbas ibland även större leder i kroppen som till exempel höften.

Lederna mellan de översta nack-kotorna kan angripas hos en del. Det är ett allvarligt symptom som måste bevakas. Inflammationen kan leda till att nacken blir instabil och trycker på nerverna. Det är viktigt att alltid försäkra sig om att nacken är stabil och att man inte manipulerar nackkotorna hos personer med RA.

Efter en längre tids sjukdom kan drabbade leder stelna och också ändra form. Det bildas felställningar som särskilt sätter sig i händerna.

Trots att RA främst är en ledsjukdom kan också andra organ i kroppen drabbas. Ofta kommer dessa symptom senare i sjukdomen.

Hjärta och lungor

Både hjärtat och lungorna ligger inuti kroppen i varsin ”säck” som kallas hjärt- respektive lungsäcken. Säckarna är byggda av ett material som RA-inflammationen gärna ger sig på. Vid aktiv sjukdom är det därför inte ovanligt att man drabbas framför allt lungsäcksinflammation.

Symptomen på lungsäcksinflammation är smärta i sidan vid andning eller rörelse. Hjärtsäcksinflammationen leder också till viss smärta, men vanligare är en allmän trötthet och hjärtklappningar.

En ovanlig men allvarlig följd av reumatoid artrit är lungfibros. Bindväv lagras in i lungan och gör den tätare och stelare. Det leder till att de små lungblåsorna där syret från luften tas in i kroppen, inte kan vidga sig som de borde. Syreupptaget blir sämre och för patienten innebär det att det helt enkelt blir tyngre att andas. Andfåddhet och sämre kondition är första tecknen.

Blod och blodkärl

Anemi är vanligt vid RA. Anemin orsakas oftast av den allmänna inflammationen i kroppen. Symptomen är trötthet, orkeslöshet och blek hud.

Feltys syndrom

En sällsynt, men allvarlig form av påverkan på blodkropparna är Feltys syndrom. Det är ett samlande namn på flera symptom och innebär i korthet att de vita blodkropparna - kroppens försvarsceller - bryts ned ovanligt fort. En följd av detta blir att känsligheten för infektioner ökar.

Vaskulit

Vaskulit kan sätta sig i vilket kärl som helst i kroppen, från de minsta till de största. Symptomen varierar mycket beroende på vilka kärl som drabbas. Det vanligaste är att inflammationen sätter sig i små kärl. Benen är särskilt utsatta och ett av de vanligare symptomen är bensår som inte läker.

Ögonen

Torra och irriterade ögon är vanligt och beror på en minskad tårproduktion. Om ögontorrheten kombineras med torrhet i slemhinnorna i näsan och munnen så kallas symptomen för Sjögrens syndrom.

Inflammation i och runt ögonvitan (bindehinnan) är också relativt vanligt. Symptomen är framför allt rodnade ögonvitor och smärta. I allvarliga fall kan inflammationen leda till synrubbningar men det vanligaste är att tillståndet går över av sig självt.

Reumatiska noduli

Är små knutor som uppstår på ställen där huden utsätts för tryck eller ligger tätt emot skelettet. Oftast sitter knutorna på armbågen även om andra områden på kroppen också kan drabbas.

Knutorna är inte farliga, men de gör ont och även om de opereras bort så kommer de ofta tillbaka.

I ovanliga fall kan reumatiska noduli även uppstå i inre organ som till exempel hjärta och lungor, där de kan ställa till med stora problem som blir direkt livshotande.

Njurarna

Njurinflammation, så kallad nefrit, visar sig i form av protein och blod i urinen. Andra tecken kan vara förhöjt blodtryck och svullna anklar. Den vanligaste orsaken till proteiner i urinen är att ämnet amyloid - ett kroppseget protein - lagrats in i njuren där det inte ska vara. Detta sker hos bara några procent av alla med RA.

Nervpåverkan

En vanlig nervpåverkan är karpaltunnelsyndrom.

Andra nervsymptom är nedsatt känsel, pirrningar i benen och svårigheter att röra armar och ben. Det beror på att nerverna, som är beroende av blodförsörjningen, inte får tillräckligt med näring från blodkärl som inflammerats.

En annan orsak till rörelsesvårigheter är att nackkotorna på grund av inflammation är instabila och trycker mot viktiga nerver som styr armar och ben.

Så här ställs diagnosen

RA är en diagnos som framför allt baseras på det patienten berättar och det läkaren finner vid undersökning av lederna. Symptomen är ofta så typiska att blodprov mest finns med som bekräftelse för det man redan gissat. Dessutom visar proverna ofta bara inflammation under sjukdomens aktiva faser. Däremellan är proverna för det mesta normala. Ett särskilt blodprov som kan styrka diagnosen är reumatoid faktor, RF.

När en led är svullen och fylld med vätska kan man ta ett prov på ledvätskan. Genom att analysera innehållet kan man få svar på om det rör sig om inflammation, vilket talar för RA.

Röntgen av lederna kan vara direkt vägledande för att ställa diagnosen. RA ger typiska förändringar på ledens brosk och även intilliggande skelett som ibland syns på röntgen.

Av 7 internationellt ställda kriterier krävs att man uppfyller 4 för att få diagnosen RA. De första fyra symptomen ska dessutom ha hållit i sig i mer än sex veckor för att vara giltiga. Här är kriterierna:

• Morgonstelhet som varar i minst en timme.
• Artrit i tre eller fler leder.
• Artrit i händernas leder.
• Symmetrisk artrit, det vill säga att bägge kroppshalvornas leder drabbas likadant.
• Reumatiska noduli.
• Positiv reumatoid faktor, RF.
• Typiska röntgenförändringar i handens skelett.

Behandling

När diagnosen ställts är det viktigt att direkt sätta in behandling. Nya studier tyder på att ju tidigare behandlingen påbörjas, desto bättre blir långtidsresultaten på sjukdomen. Målsättningen är att lindra smärta och bibehålla rörlighet i lederna. En stor del av behandlingen inriktas därför på sjukgymnastik. Bassängträning i varmt vatten är en form av sjukgymnastik som många blir bättre av.

Parallellt med rörelseträning används också läkemedel. Det finns två huvudgrupper av läkemedel: Antiinflammatoriska läkemedel samt DMARD (Disease Modifying Anti Rheumatic Drugs) vilka är riktade direkt mot sjukdomen.

Även andra mediciner som angriper sjukdomen på ett helt nytt sätt är under utveckling och prövas redan på patienter.

Hur går det för patienterna?

Mycket olika. Det är omöjligt att säga hur en patient med RA klarar sig eftersom varje individs sjukdomsförlopp ser olika ut. Ett specialfall är den palindroma reumatoida artriten. Den utgörs av RA-liknande ledinflammationer, men mellan varven är patienten helt bra. 50% av de drabbade utvecklar heller aldrig riktig RA utan kommer i bästa fall undan med ett eller ett par turer av ledinflammation.

Det vanligaste är dock att RA blir kronisk.

En risk med RA är att lederna förstörs och det uppstår felställningar och smärttillstånd i muskler som kan ge betydande handikapp.

En annan risk är att inflammationen sprider sig till inre organ och blodkärl. Det är allvarligt och kan leda till en för tidig död.

Samtidigt är sjukvården idag mer kunnig i både hur man upptäcker och behandlar reumatoid artrit. Man arbetar mycket i team med läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och kuratorer för att maximera chanserna för RA-patienten att leva ett normalt liv med sin sjukdom. Istället för att patienten ska anpassa sig till vardagen försöker man anpassa vardagen efter patienten. Med tidig behandling minskar risken rejält för svåra följdsjukdomar.

För svårare felställningar och förstörda leder finns det också kirurgisk behandling. Genom operationer kan man minska smärtan och funktionsnedsättningen i drabbade leder.

Tack vare de behandlingar som finns idag är prognosen mycket bättre för den enskilde RA-patienten.