Christian Berglund cyklade både Cykelvasan 30 och 90 trots sin artros

Fredagen den 11 augusti, stod nio förväntansfulla deltagare i "Team Reumatikerförbundet" på startlinjen i Oxberg för att cykla 30 kilometer ner till Mora. Två av deltagarna tog sig dessutom an 90 kilometersloppet, Cykelvasans längsta lopp. Straxt innan loppet hade vi möjligheten att intervjua Christian Berglund. Så här laddade han inför loppen. 

Vem är Christian Berglund?

– Jag är 46 år och bor tillsammans med min sambo i Tyresö sedan 28 år tillbaka. Jag opererades för Perthes sjukdom (coxa plana) i vänster höft när jag var tio år. 

Perthes sjukdom drabbar främst barn i åldrarna tre till tolv år och medför smärtor och stelhet i höftleden.* 

– I dag har jag artros till följd av min tidigare sjukdom. Jag har även meniskskador i mina knän. Jag har två döttrar, sjutton och nio år, som jag älskar överallt annat på jorden. Jag arbetar idag på ett livsmedelsföretag som produktionschef. Jag tycker om att prestera och leverera efter min egen förmåga, det är viktig för mig. I grund och botten är jag nog en tävlingsmänniska även om tävlandet i sig inte är lika viktigt idag som när jag var ung. Idag är träningen fram till målet det som betyder mest. Jag tror att det är viktigt att ha ett mål för att kunna prestera och utvecklas.

Hur ser din träningsbakgrund ut?

– Vid unga år tränade jag mycket löpning. Jag var även med i en orienteringsklubb där jag tränade och tävlade. Jag tränade boxning under några år, och under en tid cyklade jag också mountainbike. Då jag älskar att komma ut i naturen samt se nya "vyer" passade cyklingen bra. När jag blev äldre så sprang jag tills jag fick min artros, därefter började träna crosstrainer, vilket är den bästa träningsformen både för konditionen och för min höft, helt outstanding för mig! Även mountainbike, där jag är idag passar mig mycket bra.

– Jag har haft uppehåll i mina aktiviteter under olika perioder i mitt liv av flera orsaker: skador som till exempel meniskskador i knän, brutit högerfoten, småbarn som har tagit "all" fritid under vissa period, universitetsstudier samt olika positioner i arbetslivet som har krävts mycket av min fritid. Men något som jag aldrig har släpp är promenader, jag har alltid sedan, vet när, gått på promenader. Det finns för mig egentligen ingen bättre vardagsmotion än promenader. Är man skadad så kan man ta kortare promenader, är man trött kan man ta promenader. Promenader sliter inte på en på samma sätt som andra aktiviteter! Dessutom är raska promenader väldigt bra för återhämtningen.

Din koppling mellan träning och din reumatiska sjukdom (artros). Hur tänker du runt detta? Varför tränar du?

– Träning är A och O för att må bra oavsett om man är "frisk" eller sjuk på något sätt! En sak är helt klart, tränar man inte så kommer man bli sjuk för eller senare! Jag ser min träning på många olika sätt. Då jag har artros så vet jag att när jag tränar så har jag faktiskt mindre ont. Jag har ont många gånger när jag tränar, men om jag inte tränar får jag ofta, stora smärtor i höften, och jag blir dessutom väldigt stel. Jag tränar även för att hålla min vikt. Jag älskar mat och sötsaker och tyvärr, på äldre sätter det sina spår. För min del känner jag av min höft om jag ligger fem kilo över min idealvikt. Vikten påverkar definitivt hur jag upplever min "onda" höft. 

– Jag kommer så småningom få ta bort min höft och ersätta den med en protes, men med hjälp av min träning förlänger jag mitt "sjukdomsförlopp" och träningen kommer även då ge mig en för övrigt frisk kropp som kommer att underlätta för mig efter en operation. Med träningen kommer jag förmodligen komma snabbare tillbaka igen. 

– Vid ett lopp handlar mycket om att vara så förberedd som det bara går, och att vara realistisk. När tävlingsdagen kommer kan jag "säga", "nä nu jävlar så kör vi, fast med andra förutsättningar!". Det är viktigt att se framåt. 

Hur kom du i kontakt med Reumatikerförbundet och varför valde du att bli medlem?

– Jag kom i kontakt med Reumatikerförbundet när jag var med min yngsta dotter på Sweden Bike Expo 2017. Jag såg montern där det stod något om artros och det väckte min nyfikenhet. Då jag har ett "pannben" gällande träning, på gott och ont, hade jag en del funderingar över min träning. Jag gick fram till montern och ställde frågor kring träning och artros. Jag fick många goda och nyttiga råd av Elin Löfberg! En anledning till att jag är medlem är att jag vill stödja en väldigt viktig sak för mig.

Du kommer köra både Cyckelvasan 30 kilometer och Cyckelvasan 90 kilometer dagarna efter varandra. Har du kört något av dessa lopp tidigare, i så fall vilken är din erfarenhet av tävlingen?

– Jag har aldrig kört någon av dessa lopp. Det ända cykellopp som jag har gjort är Lidingö MTB 2017 i Reumatikerförbundets anda.

– Cykelvasan 30 kommer bara var en prestationslös, härlig upplevelse med min yngsta dotter. Där ska hon och jag uppleva och njuta av naturen och att göra något riktigt roligt ihop. Jag hoppas att hon får mersmak av vad "cykling" är för något, så att vi kan tillbringa mer tid tillsammans på cyklarna.

Du blev utvald att vara en av de som Vasaloppsarrangören haft som referensperson. Berätta om detta, vad gick det ut på?

– Vasaloppet sökte fyra personer som under två heldagar ville vara med och utveckla Vasaloppets evenemang till att bli en ännu större upplevelser för deltagarna. Personerna de sökte kunde ha deltagit i lopp sommar som vinter under flera år, men man kunde också vara nybörjare som funderar på att åka sitt första lopp, som jag. Ung eller gammal spelade ingen roll.

– Jag var i Rättvik den 22–23 november 2016. Där jag tillsammans med andra diskuterade Vasaloppets framtid utifrån ett deltagar- och publikperspektiv. De ville få en djupare förståelse för hur vi såg på deras evenemang och hur de kunde utveckla dem för att bli ännu bättre. På plats fanns även fyra personer från Vasaloppet och tre från deras huvudsponsor IBM. Vasaloppet stod för resa, boende och mat. Dessutom ingick en startplats i valfritt lopp under 2017.

– De ville att vi skulle beskriva vår Vasaloppsbakgrund. Om vi hade deltagit i några lopp och i så fall vilka? Vi skulle även fundera över vad som var viktigt i våra liv, som till exempel familj och vänner, spänning och äventyr, rättvisa i världen eller kanske vår egen framgång? Som exempel tog jag upp delaktighet i deras evenemang, och hur viktigt det är att att ALLA på något sätt ska kunna få vara med i tävlingar, även om man har funktionsnedsättning. Det var verkligen roligt och intressant att få vara med i den del av deras utvecklingsarbete.

Hur ser din träning och uppladdning ut inför Cykelvasan 30 och 90 kilometer och vad är din målsättning?

– Min träning ser väldigt enkel ut. Jag försöker cykla varannan dag cirka tre till fem mil och sedan cykla mellan sju och åtta mil en gång i veckan. De gånger då det är dåligt väder eller om jag har lite mer ont i höften än vanligt så tränar jag på min crosstrainer. Men i bland kan det faktiskt bli mindre om jag har väldigt ont i min höft eller knän. Det är viktigt att lyssna på kroppen och anpassa träningen efter hur man mår det är inte alltid är så lätt om man har mer vilja än förstånd. 

– Jag har i stort sätt alltid haft smärta mer eller mindre när jag tränar, det liksom hör till på något sätt för mig, men om det känns olidligt så får jag ta en eller flera vilodagar samt gå ner i antal mil. Det är viktigt att man inte lägger sig och ger upp, även om smärtan ibland är så stor att det ibland känns hopplöst/tröstlöst! För mig gör det ofta ont och kommer att göra ont, frågan är bara hur ont man har, eller kommer att få med sin träning, och det vet man bara oftast själv. Man får anpassa sig efter dagsformen, men det är viktigt att inte ta smärtan som en ursäkt för att inte träna!

– Min målsättning är i första hand att komma i mål "hel och ren". Då det är mitt första riktiga långlopp med många cyklister runt omkring mig är ett av mina delmål att lära mig hur loppet går till så att jag kan vara mer förbered till Cykelvasan 90 år 2018. Eftersom det är många som kommer att cykla så kommer det att vara trångt på vissa ställen och här kommer jag att lära mig mycket om hur man snabbt och säkert sätt tar sig fram utan att skada sig. Alla är vi barn i början och då får man anpassa sig därefter. Jag har inga som helst ambitioner att försöka vinna, däremot kommer jag att göra mitt bästa för att få en bra tid.

Du kommer köra i Reumatikerförbundets färger "Team Reumatikerförbundet" under Cykelvasan 90. Hur känns det och vad vill du uppnå med att köra för Reumatikerförbundet?

– Det känns väldigt bra att få köra i Reumatikerförbundets färger igen, det finns en "stolthet" i att få "tillhöra" något och att "någon" vill att jag bär färgerna, det bli en "större" mening med det hela än bara köra för mina egna personliga mål. Delad glädje är dubbel glädje. Jag vill visa att vi finns och att man kan träna och tävla fast man har en reumatisk sjukdom och att det finns en organisation som arbetar och besitter en stor kunskap i ämnet och som finns där om man vill ha råd och hjälp. 

– Det är lätta att känna sig ensam ibland när det gör ont i kroppen och livet går hårt mot en, då är det bra att veta att det finns andra som har liknande problem och bara den känslan kan lyfta en. Min förhoppning och önskan är att vara ett föredöme för andra och framförallt de yngre. Jag vill visa att man kan, om man bara vill och sätter "fliten" till. Det kommer inte vara enkelt i början. Jag har gråtit många gånger när jag var yngre och hade ont och när det kändes hopplöst.

Det finns ett ordspråk som jag tycker passar in här: Det gör ont när man växer.

Om en person med reumatisk sjukdom så som till exempel artros skulle vilja prova Cykelvasan. Vilka råd skulle du då ge?

a) Våga, du kan mer än vad du själv tror! Du har inget att förlora, bara att vinna. Att våga och utmana sig själv är halva segern!

b) Gå in för träning och tävling för att det är kul och för att det är en väldigt fin framtida investering i dig själv. Träningen fram till Cykelvasan är halva "grejen". Cykelvasan är liksom "löken på laxen".

b. Träna och tävla mot dig själv i första hand. Har man någon form av reumatisk sjukdom så handlar det inte om att bli bäst, det kommer bara leda till att man bli besviken. Däremot kan det lyfta en själv ordentligt att man sätter ett eget personbästa eller att man ligger kvar på samma nivå fast man egentligen skulle ha presteras sämre. Var realistisk!

c. Sätt upp mål och delmål. Ett mål kan vara att cykla nio mil utan tidspress, vilket är en prestation i sig om man har artros och har ont. Ett delmål kan vara att man cyklar först två mil för känna hur det känns och om det känns bra, så cyklar man två mil till och så vidare. Men sätt mål! Genom att nå sina mål blir man starkare. Tänk på att allt annat, än att ligga på sofflocket är en SEGER i sig själv!

d. Förbered dig genom att träna, träna och åter träna. Ingenting ärgratis. Det är som allt annat, man får nöta på om man vill utvecklas eller lyckas med något! Att cykla ett cykellopp är även jobbigt för en frisk person utan reumatisk sjukdom, tro mig, jag cyklade om en del friska personer under Lidingöloppet som hade väldigt jobbigt.

e. Tänk på att mycket sitter i huvudet hur vida du lyckas eller ej med det du gör. Tänker du att du inte kommer att klara detta, då har du egentligen redan satt målet, ett felaktigt mål dessutom och då kommer du att inte lyckas, punkt slut. Om du av någon anledning inte lyckas med ditt mål så kan du kanske du satt ett för högt mål för din egna kapacitet, men då är det bara att börja om, värre än så är det inte, sätt ett lägre mål nästa gång, men ge inte upp!

Hur tror du din känsla kommer att vara när du glider in under portalen i Mora efter 90 kilometer på lördag?

– Jag tror att känslan kommer vara en personlig tillfredställelse! Jag kommer att vara väldigt glad över att jag har uppnått mitt mål för 2017, att ta mig i mål! Jag hoppas även att jag kommer var jättetrött och ha en viss "blodsmak" i munnen, då vet jag att jag har kämpat ordentligt efter min förmåga. Jag älskar att ta ut mig, svår känsla att beskriva.

– Att prestera, få en bättre hälsa och utvecklas samtidigt som man har väldigt kul med sin fritidssysselsättning är ”obetalbart". En tävlingsform som Cykelvasan är fantastiskt då hela familjen kan var delaktiga, från Cykelvasan 90 till barnens Cykelvasa. Jag tror att denna form av ”aktivitetssemester/aktivitetsavkopplingar” kommer efterfrågas mer i framtiden"

* Källa: Medistöd Kunskap för hälso- och sjukvård.

Läs Team Reumatikerförbundets blogg här https://www.reumatikerforbundet.org/att-leva-med-r...

På Reumatikerförbundets träningsblogg finns nu även en efterintervju med Christian Berglund där han berättar om hur det kändes efter genomfört lopp. Gå in här.


Lyssna också till radiointervjun med Team reumatikerförbundets Sandra Lindmark, där hon pratar om reumatism och Cykelvasan. Intervjun direktsändes i P4 Dalarna den 10 augusti.

För att lyssna Gå in här. Intervjun börjar 2:02:45 in i programmet. 

​Bli medlem i Reumatikerförbundet!

Som medlem i Reumatikerförbundet får du tillgång till en gemenskap med andra reumatiker. På föreningsmötet eller på medlemswebben, det finns alltid någon att prata med som förstår hur du har det och kan stötta och ge råd.  

Bli medlem här!

Relaterade artiklar

Visa fler