Träningsbloggen

Matilda Chocron Träningsbloggare

Cykling är ju så kul! Idag blev det ett pass med min son på 9 år o hans kompis. Vi körde lite tekniskt svåra stigar, sköna nedförsbackar i skogen o lite kämpande i långa grusvägar uppför. 

Nu är det min tur att presentera mig. Jag jobbar som kommunekolog på dagarna och förutom att cykla, jogga o promenera i skogen med min hund så gillar jag att odla i min trädgård och jag gillar utmaningar!

Träningen för CV30 har kommit igång, och det är så kul! Cykla har jag alltid gillat, men det har inte blivit så mycket de senaste åren. Så i höstas när sonen började på MTB träning blev jag ju bara så sugen! Så lagom till våren kom beställde jag mig en egen. Min första MTB! O jag är kär!!! 

Av olika orsaker så har min träning varit väldigt sparsam sedan min dotter kom för 5 år sedan. Men i höstas kände jag att det var dags att komma igång ordentligt. Kroppen hade återhämtat sig och jag hade mer tid över för att göra saker för mig. Och jag kunde börja träna ihop med min son i samma klubb. Vi började åka längdskidor i höstas, vilket jag inte gjort sen barn. Svårt men kul! Jag började också träna styrka för att bli starkare i rygg o höfter, vilket jag blivit väldigt svag i kände jag. 

När jag såg anmälan till CV30 här så kände jag att detta kom ju perfekt i tiden. Jag behövde ett mål med min träning o cykeln var ju på väg. Så himla kul att jag kom med! Jag har inte cyklat 3 mil i sträck sen runt år 2000 typ. 

Idag stack jag o sonen på 9 år och hans kompis ut på en härlig tur. Den tur jag hade planerat för oss hade jag o en cykelkompis hittat för några veckor sedan, så detta blev andra turen för mig på den sträckan. Vi bor i ett litet villaområde och det är bara 1 km till skogen från vårt hus, och terrängen här i Borås är väldigt kuperad :) Vi svängde in på en liten grusväg som sen blir en gammal timmeruttagsväg. Smala spår o gott om stenar. Sen svänger vi in på en ännu mindre stig genom skogen. Över partier med massor med stenar och förbi lerpölar. Uppför branter med grus och nedför i steniga stigar. (Det är mycket stenar i Borås) På den högsta punkten hade vi utsikt över stora delar av Borås och där upp hittade vi en fantastisk jordkällare som tillhört "Himla Larsa". Jag är så imponerad över hur barnen kämpade med att få upp sina cyklar på toppen! Runt 10 kilometer på mestadels stigar o grusvägar blev det idag. 

Det näst bästa med dagens tur, näst efter mitt grymma cykelsällskap o det härliga vädret då, var att jag kände att turen gick lättare än sist. Jag fick till växlingarna bättre i uppförsbackarna och lyckades passera svåra ställen bättre än sist. O nedförsbackarna kändes inte lika branta. Längtar redan ut igen! 

Elisabet Lindberg Träningsbloggare

Att hålla i allt jag började bygga upp under klimatvården men ändå fokusera på CV30.

En kompis frågade om vi skulle gå på Parkteatern och om vi skulle cykla eller åka buss - jag ser hur mina fingrar svara på meddelandet "jag cyklar gärna!". Det är svårbeskrivet - att efter en, ursäkta ordvalet, helvetesvinter känna att alternativet att ta cykeln i stället för bilen ju är det logiska valet. En helt fantastisk känsla! Cykelturen var skön och varm, teatern bra och min kompis bjöd på en lyxig picknick. Nästan 28 km totalt.

Samtidigt insåg jag att det där styrlagret som lagades i Spanien - det har nog sett sina dagar. Det känns som att det är en McGywer lagning på den. Idag ska det bytas. Till helgen ska det bli mer cykling.

Provade Easyline/rörlighet här på jobbet på lunchen igår - nytt för mig, behöver nog prova ett par gånger till - det var utanför min komfortzon. På måndag anmälde jag mig till HIIT ... också nytt och oprövat för mig. Men allt för att få upp kondisen snabbt.

Mitt krånglande öga var föremål för kontroll i slutet av förra veckan. Inflammationen har spridit sig och synfältsbortfallet har ökat igen. Det är långt ifrån så illa som det varit, ett litet bakslag med oanade fördelar. De höjde kortisonet rejält och nu är känningarna i höftledskapslarna och i bäckenet också på tillbakagång. Det här kommer att bli bra! 

Igår var det dags för min andra passion - simingen. Öppetvattenpremiär - jag råkade visst anmäla mig till Vansbrosimnningen igen så det vara bara plums i plurret med mig ... 21(!) grader varmt och jag kom ihåg hur jag skulle få på mig våtdräkten. 

Julia Dalman Träningsbloggare

Hej allesamman! Hoppas ni mår bra och njuter av det fina vädret. Tyvärr har vädergudarna tajmat in solen med mina jobbdagar, men som tur är har även kvällarna vart fina. Efter gårdagens vila var det dags för ett pass, och tillsammans med mamma gjorde vi cirkelträning utomhus på altanen. Cirkelträning innebär att en tränar efter sekunder med olika övningar och lite vila emellan, följt av lite längre vila, och sedan upprepas varvet med övningar två gånger. Lätt att göra hemma om en inte orkar ta sig ut i spåret eller till gymmet. Därefter gjorde vi yoga i ca 15 min för att varva ner och stretcha lite. Att yoga utomhus var verkligen avslappnande och perfekt efter en dag av jobb och träning. Passet blev lite kortare än tänkt eftersom jag idag fick alla resultat från vårterminen och att jag är godkänd även på termin 4, och att det andra året på universitet är helt avklarat. Detta var såklart tvunget att firas, vilket jag och föräldrarna gjorde med god mat och ett glas cava. Tycker det är viktigt att belöna sig när en gjort något bra eller når ett mål! Oavsett om det är framgång i skola/jobb, att en övervinner den orkeslöshet och smärta som reumatism medför eller målgången i Mora för CV30. // Julia
Julia Dalman Träningsbloggare

Hej igen! Hoppas alla haft en fin sommarhelg. Efter jobb och en helg av studentfirande och hejdåkramar till en kompis som snart åker till Australien blev det igår äntligen dags för första cykelturen. Med mig hade jag pappa som lärde mig tips och trix om växling, broms m.m., det är mycket att hålla reda på men kom in i det efter ett tag. Vi åkte de 1.5 milen till sommarstugan, en vacker men jobbig tur då man avverkar flertalet uppförsbackar på vägen.. Eftersom jag är relativt ny med cyklandet fick jag också väldigt ont i rumpan, trots att jag hade såna cykelbyxor med vaddering. Något som jag istället blev positivt överraskad av var att jag inte fick lika ont i knäna som jag trodde. Det har ju länge varit ett stort problem för mig men det gick okej. CV30 borde därför inte heller bli några problem, iallafall inte för knäna. Självklart beror det på dagsform, som det ju alltid gör när man har en sjukdom som reumatism. Har länge tyckt det varit en jobbig grej att göra planer men sedan behöva ställa in i sista sekund för att man inte mår bra eller orkar. Jag har blivit lite bättre på att träna bort de skuldkänslorna, men kanske är det något man alltid kommer känna, även fast man själv inte kan påverka det. Kommande dagar står jobb på schemat men förhoppningsvis kan jag få någon mer cykeltur och styrkepass innan midsommarhelgen. När det är mycket på schemat och måendet inte är på topp är det viktigt att tänka att någon träning är bättre än ingen alls! // Julia
Julia Dalman Träningsbloggare

Hej igen! Hoppas ni alla haft en bra start på veckan- trots det mindre fantastiska vädret. Igår var en mindre bra dag för mig, på söndagar tar jag båda cellgifter och min spruta med biologiskt läkemedel så ibland blir jag dåsig och illamående dagen efter. Nu har jag precis ökat dosen cellgifter också, så igår var en av de dagarna, tyvärr kombinerat med värk i kroppen. Sedan i höstas har jag haft mycket problem med leden mellan nyckelbenet och bröstbenet och det är den som är jobbigast för mig just nu. En sak min läkare nyligen lärde mig var att RA främst drabbar leder som knän, händer och fötter, medan JIA också kan drabba "konstigare" leder, som t.ex. nyckelbensleden. Eftersom jag varit sjuk sen jag var 2 år gammal har jag på ett sätt blivit van vid värken i nacke och knän som jag haft ont i så länge, men när nya leder blir inflammerade blir smärtan mer påtaglig på ett annat sätt. Trots det mindre bra måendet gjorde jag och mamma yoga på varsin yogamatta på sovrumsgolvet i ungefär en halvtimme. Det tog några pass innan jag fastnade för yoga, men nu tycker jag både att det är kul och att det ger en skön känsla i kroppen. Jag gillar att man blir utmattad i musklerna samtidigt som man blir lugn och klar i huvudet. Ett perfekt pass då man varken känner sig pigg eller mår särskilt bra. Ikväll ska pappa byta tramporna på min cykel, så snart kan vi också ge oss ut på vår första cykeltur (som inte är inomhus på en motionscykel). Är så tacksam för att jag har så hjälpsamma föräldrar både med sjukdomen och allt annat. //Julia
Bo Svedberg Träningsbloggare

Det är jättesvårt för mig att planera vardagen ibland när kroppen säger stopp. Och för de nära förstås. Nu startade det med en förkylning, trötthet och sedan tyckte knäna att de fått nog. Både höger och vänster svällde upp och högra smärtade intensivt.

Det är något med ledkapslarna som gör att de reagerar och jag har verkligen försökt förstå varför eller se något slags mönster men det går liksom inte och det är apfrustrerande. Speciellt nu när det var tänkt att jag skulle öka cykeltiden och intensiteten i bröst och bålträning ett snäpp, suck.

Jag blir både arg, uppgiven och ledsen över detta. Skönt sedan plocka in devisen gör något som bejakar, och mitt i allt var det inbokat en fisketur med båt med bästa vänner, det borde knäna klara. Det gjorde de nästan, bara det lite stolta att visa upp den största gösen gjorde att jag absolut skulle ta stöd på ena knäet, det räckte tyvärr för att det skulle kicka igång igen., suck.

Kom igen nu knäna, hämta er, det får bli lite överkropp i mellantiden.

Julia Dalman Träningsbloggare

Hej igen! Hoppas allt är bra med er. De senaste dagarna har jag vaknat upp till kallare väder, regn och moln. För många reumatiker betyder det mer smärta i lederna och jag är tyvärr en av dem. Efter den dagliga dosen av smärtstillande kändes det dock bättre! Vill inte ens tänka på hur man skulle må utan alla mediciner... Även när jag inte mår helt hundra tycker jag för det mesta att det är skönt att få in ett träningspass ändå. När jag läst på lite inför vasan den 11 augusti har jag förstått att det inte bara är bra kondition och starka ben som är viktigt, utan även styrka i överkroppen för att kunna cykla på så bra som möjligt. Därför tränade jag rygg, armar och lite mage med hjälp av gummiband idag när jag kom hem från jobbet. Att träna med gummiband har blivit något av en favorit eftersom det är skonsamt mot lederna och det är enkelt att variera motståndet. När jag tränar använder jag också nästan alltid handledsskydd för att minska belastningen på lederna. Att träna fast man har ont kan ofta vara motigt, men är tyvärr mer regel än undantag för en reumatiker. Att hitta motivationen är därför viktigt, och eftersom jag själv märker hur mycket bättre jag mår av att aktivera kroppen försöker jag alltid få in någon form av träning i vardagen, inom ramen för det som min sjukdom tillåter. Att ha Cykelvasan framför sig med Team Reumatikerförbundet är också en stor källa till motivation, och något som jag verkligen ser fram emot. // Julia
Sandra Lindmark Träningsbloggare

För nästan precis ett år sedan (30 juni 2016) blev jag diagnostiserad med "reumatism". Då hade jag inte gått en meter utanför huset utan kryckor på närmare ett halvår p.g.a. en obeskrivlig smärta i mina leder som blossade upp strax efter min andra graviditet. Jag som älskar att träna och vara ute och röra på mig. De största besvären satt i fötterna och knäna men även armar, nacke och handleder var drabbade. Det har varit en lång och envis kamp tillbaka med kortisonsprutor, antiinflammatoriska mediciner, kostomläggning, akupunktur, yoga, sjukgymnastik och efterhand mer och mer högintensiv träning. Och i helgen, tog jag mig runt 16 mil i sjugradigt pissregn på cykel. Siljan Runt har varit mitt (hemliga) personliga mål när jag under året harvat närmare 160 mil på min trainer. Idag känner jag mig otroligt stolt över att jag lyckades genomföra ett utav mina mål och väldigt tacksam över att jag mår så bra som jag gör just nu. Nästa inplanerade utmaning är Cykelvasan 30 i augusti tillsammans med Team Reumatikerförbundet. Men det kan dyka upp fler saker, för nu är jag på G... Tack Daniel för att du är min stabila klippa i (ordagrant) vått och torrt! ❤️
Elisabet Lindberg Träningsbloggare

Så roligt att återigen få vara en del av Team Reumatikerförbundet och få blogga inför Cykelvasan 30.

Jag är 51 år och diagnostiserad med Psoriasisartrit sedan 2000, dock började mina besvär redan strax efter gymnasiet. Idag står jag på Humira och har god effekt av den. Bra medicin och hård träning är det som gör att jag kan leva nästan som jag vill.

Idag skriver jag från Spanska kusten, jag är på klimatvård tillsammans med min cykel - nåja cykeln mår rätt bra efter ett byte av ett styrlager. Själv behöver jag all träning jag kan få för att komma tillbaka efter ett skov jag haft sedan i höstas.

När jag fick beskedet att jag blivit beviljad klimatvård började jag genast kolla upp om det skulle vara möjligt att få med mig cykeln. Jag går så dåligt så jag ville ha den med för kondisträningens skull.

Jag slarvade när jag packade cykeln och det resulterade i att det ena lagret i styret gick sönder. Efter ett par turer så var det fixat och jag fick tillbaka cykeln i fredags. Tog en liten provtur på lördagen och så i söndags var det dags för att testa den spanska nationalsporten. Jag var inte ensam på vägarna. "Alla" cyklar! Allt från elitliknande klungor till äldre herrar i kostym, från racer till elcyklar, unga och gamla.

Det är fantastiskt att cykla här!

Alla är väldigt hänsynsfulla mot cyklister. Det finns en lag som säger att en bilist måste hålla minst 1,5 meter från en cyklist vid omkörning. Dessutom får man cykla på motorleder och där går alla ut i ytterfil när de ska köra om. Däremot tycker jag att den svenska versionen av skyltning på vägar och cykelbanor är lite bättre. Fast det kanske beror på att min spanska är ... totalt undermålig ... snällt sagt.

I söndags cyklade jag in till Malaga och åt lunch och cyklade sedan hem igen. Totalt 56 km, inklusive navigationsproblem, ett par U-svängar och hela varv i två stycken rondeller. Det var varmt och soligt så jag hade fyllt hela blåsan i vätskeryggsäcken och de 1,5 litrarna gick åt + två läsk och en vatten till maten. Solskyddsfaktor på! Men trots det fick jag en fin "cyklistbränna" och jag är faktiskt lite stolt över den och att jag valde bort den färggranna sightseeingbussen.

Imorgon är det dags för nästa pass, då ska jag cykla i 45-60 minuter. Nu har jag känt mig för lite så då hoppas jag att jag kan stå på lite mer - det finns så underbar utförsbackar här. 79 km cyklade på fem dagar. Det här blir bra!

Julia Dalman Träningsbloggare

Mitt namn är Julia Dalman och jag är en av medlemmarna i Team Reumatikerförbundet för Cykelvasan 30 km 2017! Lite kort info om mig: jag är 20 år gammal, kommer från Åmål men bor i Lund där jag pluggar på juristprogrammet. Jag brinner för träning och spelar fotboll, golf och gymmar när jag hinner och min kropp orkar med. Jag blev sjuk när jag var 2.5 år gammal och eftersom knäna var mitt största problem när jag var mindre var cykling något jag inte alltid klarade av.

När jag meddelades att jag var en del av Team Reumatikerförbundet som ska cykla Cykelvasan 30 km 2017 blev jag därför otroligt glad och taggad. Mina förväntningar inför sommarens träning och vasan den 11 augusti är att jag kommer utmana mig själv och förhoppningsvis lyckas cykla de 3 milen och efteråt vara stolt över arbetet jag lagt ner och kilometrarna jag kämpat mig igenom. Jag tycker om att testa på nya saker och 30 km är något jag aldrig gjort förut. Tiden från nu fram till målgången kommer förhoppningsvis vara spännande, jobbig och väldigt rolig! Här på bloggen kommer jag fortsätta publicera om tankar, träning och lite motivation fram tills vasan går av stapeln den 11 augusti.

// Julia. 

Sandra Lindmark Träningsbloggare

Om mig:

Jag heter Sandra och frilansar som grafisk formgivare inom reklam och marknadsföring. Älskar design, hundar och skogen. Och min familj så klart. Jag har en stor nyväckt förälskelse (utöver min man *tihi*) - CYKLING! Blev diagnostiserad med Spondyl artrit i juni 2016 (den som vill veta mer om det får gärna höra av sig) och har sedan dess gått all-in på att ta tillbaka mitt liv. Läser allt jag kommer över vad gäller antiinflammatorisk kost, träning och positivt tänkande. Jag har valt att fokusera på det jag kan göra och inte det jag inte klarar av. Välkommen att följa med på min resa mot Mora den 11 augusti. Let’s go!

Mina förväntningar på ”projekt cykelvasan”

Jag ser på det som en morot till att fortsätta träna. Till att våga ställa upp i ett lopp igen (sprang en hel del olika lopp innan barnen kom). Det är roligt att vi är ett ”team" som förhoppningsvis kan dela tips och peppa varandra. Jag har inte Cykelvasan 30 som ett slutmål utan ett delmål. En språngbräda mot fler utmaningar. Ser fram emot att få vara med på den här resan.

Hej så länge!

//Sandra

Bo Svedberg Träningsbloggare

Prövade träna med Pt i dag. Min kropp, lång, gänglig och stel, har på många sätt haft det hårt. Så det var så skönt försöka bygga inifrån och ut, först bålen före mer cykelträning.

Min Pt Emma inspirerade.Efter passet så kändes hela överkroppen, med rygg, skuldra och axlar alldeles uppsvällda och stora. Nästan lika stora som Arnold Schwarzenegger, ni vet han i filmen ”Conan barbaren”. Det var hårt att passera spegeln på väg in i duschen efteråt för självbilden stämde inte längre. Men, känslan fanns där och rak i ryggen gick jag.

Jag heter Bosse och ska blogga på min väg framåt Cykelvasan 30. Jag har en hustru och en son på två år och vi bor i Stockholm. Som liten hade jag jia, barnreumatism, och lever nu bl a med följderna av det. Jag ser fram emot Cykelvasan som ett konkret mål och bryter nu ned det i kortare träningsmål. Bland annat ska jag stärka bålpartiet och mina armar. :-)

På återhörande, Bosse S

Vi som bloggar här...

Elin Löfberg Redaktör

Fysioterapeut. Specialistkompetens inom reumatologi.

Bo Svedberg Träningsbloggare

Jag heter Bosse och ska blogga på min väg framåt Cykelvasan 30. Jag har en hustru och en son på två år och vi bor i Stockholm. Som liten hade jag jia, barnreumatism, och lever nu bl a med följderna av det. 

Julia Dalman Träningsbloggare

Mitt namn är Julia och jag är en av medlemmarna i Team Reumatikerförbundet för Cykelvasan 30 km 2017! Jag är 20 år och, kommer från Åmål men bor i Lund där jag pluggar på juristprogrammet. Jag brinner för träning och spelar fotboll, golf och gymmar när jag hinner och min kropp orkar med.

Elisabet Lindberg Träningsbloggare

Jag gillar att cykla! Men mest blir det pendling på landsväg men har nu tagit steget och våga cykla lite mer "off road". Träningen är en så viktig del för mig, för att jag ska fungera i vardagen. 

Matilda Chocron Träningsbloggare

Jag har haft reumatism JCA/JIA sedan jag var tre år. Jag är 37 år och har två barn på 8 och 4 år. Jag vill vara med i Team Reumatikerförbundet för att jag vill ha en sporre och motivation till att komma igång med träningen på allvar nu efter småbarnsåren.

Sandra Lindmark Träningsbloggare

Frilansar som grafisk formgivare inom reklam och marknadsföring. Älskar design, hundar och skogen. Och min familj så klart. Jag har en stor nyväckt förälskelse - cykling!