Träningsbloggen

Elisabet Lindberg Träningsbloggare

Jag gjorde en fasansfull upptäckt i helgen! Det är inte lätt att hålla i någon strukturerad träning under semestern! Jag var ut och cyklade igår efter ett par dagars uppehåll, tillbaka på hemmaplan och mitt kära Brantbrink. Jag körde mitt vanliga spår, det jag kan nästan utan och innan efter alla joggingrundor och hela förra sommarens tragglande där för att bara lära mig att våga cykla utanför asfalterad mark.

Det kom som en kalldusch - jag har fuskat med både rörlighet och styrka de senaste veckorna! Ska jag vara ärlig så har kondisträningen inte heller legat på topp, men jag har cyklat och simmat öppet vatten. Jag satt och började på en lista över bortförklaringar - men kom fram till att alla samlas under "semesterlat -det finns så mycket annat roligt att göra". Jag har rört på mig, men inte så mycket och så systematiskt planerat som jag brukar och vips så har jag tappat fokus.

Så lätt är det! Och när man blir svagare i en del så blir de andra jobbigare. Tänk att alla tre väggarna i pyramiden av styrka, kondis och rörlighet, måste få sitt - hela tiden. Det är som när man släcker en eld - ta bort en av faktorerna som skapar elden och den slocknar och energin försvinner.

Med knappa två veckor kvar till CV30 så blir det jag som får masa mig in i gymet imorgon för lite rörlighet och lite styrketräning - försöka hitta disciplinen och fokuset igen. Jag har det ju i mig! Backa tillbaka till mina vanliga pass, bita ihop och ta mig i kragen!

Elisabet Lindberg Träningsbloggare

Elin skriver så inspirerande coach- och pep-brev till oss i teamet. Saker som är så självklart "jo men naturligtvis". Brevet kom lagom till att jag ska avsluta min antibiotikakur idag. Det fula nyllet ville ha sista ordet i den senaste matchen och skickade ut mig i snuvträsk. Läkaren på vårdcentralen ville ta det säkra före det osäkra och gav mig antibiotika förebyggande. Men nu är de gula tabletterna slut och om två dagar blir det semester och all världens möjligheter att, igen, komma ikapp med träningen. 

Ett av de tips vi fick den här gången är att använda cykelskor. Jag har ett par, har använt dem och jag har ramlat så många gånger och slagit mig för att jag inte hinner få ur fötterna ur pedalerna. Så numer törs jag inte ... Jag vet att jag borde prova igen! Jag vet att jag kommer att ha nytta av det! Men jag är för feg! Det har gjort för ont för många gånger ... börjar jag bli harig av mig? 

Jag har ställt in clipsen, de släpper som de ska på lättaste läget, jag behöver nästan bara tänka ur dom. Men jag törs inte! Vet att det är mentalt, men det har liksom låst sig. Även om jag sitter och skojar om det, så finns det ett allvar i skojet. Hur 17 ska jag våga använda clips?!?! Vet att man kommer dit med att öva, jag har i alla fall börjat kolla vilken fot jag sätter i först när jag kliver av. Kanske jag helt enkelt ska börja med ett clips? Kanske ska jag bestämma mig för att jag bara får ramla tre gånger till för att jag inte kommer ur dom ... Hur sätter jag ett mål för att få fast fötterna i pedalerna? 

Elisabet Lindberg Träningsbloggare

Min inneboende fiende har ett högst fult nylle, och nu har den dessutom haft den dåliga smaken att visa upp det igen.

Rehaben gjorde verkligen underverk, jag kom igång med träningen och fick det att börja rulla igen. Men så har det legat där i bakgrunden, molandet och stelheten i höfter och fotleder, stelheten i bröst- och ländrygg. Så jag ringde till reumatologen och och fick prata med en sköterska. Efter att hon hört hur jag kände mig och vilken medicinering jag står på så kom det ett "Men du! Din kropp gillar verkligen inte dig just nu.". En så'n där mening som får en att stanna till, fundera lite över hur man faktiskt lyckas vänja sig vid det mesta, för så illa är det väl ändå inte?

Kommer in till läkaren, som plockar fram ultraljudet. Det finns vätska i bägge höftlederna, jag har en bursit i höger höft och vänster fotled och vätska i höger fotled. Läkaren skrattar gott när jag ber henne att göra det optimala för mig. Det optimala - det har och gör jag redan säger hon. Men hon lovar att hon kan hjälpa mig ändå, så fram kommer tre sprutor - en för varje fotled och en för bursiten i höger höft. Tre stick senare skjutsar min syster hem mig, jag lägger pannan i kudden och slocknar. Efter alla kortisonsprutor så har jag inte vant mig än, de tar musten ur mig. Men jag vet också att på andra sidan, då är det värt det! Redan igår var jag rörligare, hade mindre ont och tröttheten har backat undan lite igen. Återigen har det fula nyllet backat tillbaka, nu vill jag att det håller sig i schack, det har fått för mycket energi och kraft av mig det senaste året. 

Elisabet Lindberg Träningsbloggare

Att hålla i allt jag började bygga upp under klimatvården men ändå fokusera på CV30.

En kompis frågade om vi skulle gå på Parkteatern och om vi skulle cykla eller åka buss - jag ser hur mina fingrar svara på meddelandet "jag cyklar gärna!". Det är svårbeskrivet - att efter en, ursäkta ordvalet, helvetesvinter känna att alternativet att ta cykeln i stället för bilen ju är det logiska valet. En helt fantastisk känsla! Cykelturen var skön och varm, teatern bra och min kompis bjöd på en lyxig picknick. Nästan 28 km totalt.

Samtidigt insåg jag att det där styrlagret som lagades i Spanien - det har nog sett sina dagar. Det känns som att det är en McGywer lagning på den. Idag ska det bytas. Till helgen ska det bli mer cykling.

Provade Easyline/rörlighet här på jobbet på lunchen igår - nytt för mig, behöver nog prova ett par gånger till - det var utanför min komfortzon. På måndag anmälde jag mig till HIIT ... också nytt och oprövat för mig. Men allt för att få upp kondisen snabbt.

Mitt krånglande öga var föremål för kontroll i slutet av förra veckan. Inflammationen har spridit sig och synfältsbortfallet har ökat igen. Det är långt ifrån så illa som det varit, ett litet bakslag med oanade fördelar. De höjde kortisonet rejält och nu är känningarna i höftledskapslarna och i bäckenet också på tillbakagång. Det här kommer att bli bra! 

Igår var det dags för min andra passion - simingen. Öppetvattenpremiär - jag råkade visst anmäla mig till Vansbrosimnningen igen så det vara bara plums i plurret med mig ... 21(!) grader varmt och jag kom ihåg hur jag skulle få på mig våtdräkten. 

Elisabet Lindberg Träningsbloggare

Så roligt att återigen få vara en del av Team Reumatikerförbundet och få blogga inför Cykelvasan 30.

Jag är 51 år och diagnostiserad med Psoriasisartrit sedan 2000, dock började mina besvär redan strax efter gymnasiet. Idag står jag på Humira och har god effekt av den. Bra medicin och hård träning är det som gör att jag kan leva nästan som jag vill.

Idag skriver jag från Spanska kusten, jag är på klimatvård tillsammans med min cykel - nåja cykeln mår rätt bra efter ett byte av ett styrlager. Själv behöver jag all träning jag kan få för att komma tillbaka efter ett skov jag haft sedan i höstas.

När jag fick beskedet att jag blivit beviljad klimatvård började jag genast kolla upp om det skulle vara möjligt att få med mig cykeln. Jag går så dåligt så jag ville ha den med för kondisträningens skull.

Jag slarvade när jag packade cykeln och det resulterade i att det ena lagret i styret gick sönder. Efter ett par turer så var det fixat och jag fick tillbaka cykeln i fredags. Tog en liten provtur på lördagen och så i söndags var det dags för att testa den spanska nationalsporten. Jag var inte ensam på vägarna. "Alla" cyklar! Allt från elitliknande klungor till äldre herrar i kostym, från racer till elcyklar, unga och gamla.

Det är fantastiskt att cykla här!

Alla är väldigt hänsynsfulla mot cyklister. Det finns en lag som säger att en bilist måste hålla minst 1,5 meter från en cyklist vid omkörning. Dessutom får man cykla på motorleder och där går alla ut i ytterfil när de ska köra om. Däremot tycker jag att den svenska versionen av skyltning på vägar och cykelbanor är lite bättre. Fast det kanske beror på att min spanska är ... totalt undermålig ... snällt sagt.

I söndags cyklade jag in till Malaga och åt lunch och cyklade sedan hem igen. Totalt 56 km, inklusive navigationsproblem, ett par U-svängar och hela varv i två stycken rondeller. Det var varmt och soligt så jag hade fyllt hela blåsan i vätskeryggsäcken och de 1,5 litrarna gick åt + två läsk och en vatten till maten. Solskyddsfaktor på! Men trots det fick jag en fin "cyklistbränna" och jag är faktiskt lite stolt över den och att jag valde bort den färggranna sightseeingbussen.

Imorgon är det dags för nästa pass, då ska jag cykla i 45-60 minuter. Nu har jag känt mig för lite så då hoppas jag att jag kan stå på lite mer - det finns så underbar utförsbackar här. 79 km cyklade på fem dagar. Det här blir bra!

Vi som bloggar här...

Elin Löfberg Redaktör

Fysioterapeut. Specialistkompetens inom reumatologi.

Bo Svedberg Träningsbloggare

Jag heter Bosse och ska blogga på min väg framåt Cykelvasan 30. Jag har en hustru och en son på två år och vi bor i Stockholm. Som liten hade jag jia, barnreumatism, och lever nu bl a med följderna av det. 

Julia Dalman Träningsbloggare

Mitt namn är Julia och jag är en av medlemmarna i Team Reumatikerförbundet för Cykelvasan 30 km 2017! Jag är 20 år och, kommer från Åmål men bor i Lund där jag pluggar på juristprogrammet. Jag brinner för träning och spelar fotboll, golf och gymmar när jag hinner och min kropp orkar med.

Elisabet Lindberg Träningsbloggare

Jag gillar att cykla! Men mest blir det pendling på landsväg men har nu tagit steget och våga cykla lite mer "off road". Träningen är en så viktig del för mig, för att jag ska fungera i vardagen. 

Matilda Chocron Träningsbloggare

Jag har haft reumatism JCA/JIA sedan jag var tre år. Jag är 37 år och har två barn på 8 och 4 år. Jag vill vara med i Team Reumatikerförbundet för att jag vill ha en sporre och motivation till att komma igång med träningen på allvar nu efter småbarnsåren.

Sandra Lindmark Träningsbloggare

Frilansar som grafisk formgivare inom reklam och marknadsföring. Älskar design, hundar och skogen. Och min familj så klart. Jag har en stor nyväckt förälskelse - cykling!