Träningsbloggen

Matilda Chocron Träningsbloggare

Imorn åker vi mot Mora!

Jag kör för Reumatikerförbundet och sonen min åker i sin klubbtröja från GIF Borås.

Jag känner mig stolt att få cykla cykelvasan för Reumatikerförbundet och i den gröna tröjan. Jag kommer särskilt tänka på alla unga reumatiker när jag cyklar, alla barn som kämpar idag och på alla oss som haft sjukdomen sedan vi var små. Vi kan och vi är bäst!!!

På fredag kör jag för första gången i mitt liv ett cykellopp. Jag vet att det kommer gå bra, jag har egentligen redan då jag står på startlinjen nått mitt mål. Och det är att känna mig fysiskt redo för att cykla 3 mil. Och det gör jag. I vintras behövde jag en morot och ett mål med min träning för att komma i form efter småbarnsåren. Träna måste man ju med reumatism, men det har vart svårt att få tid och ork till det några år. Höfterna har krånglat och det har lett till snedbelastningar och värk i knän och rygg. Nu under våren och sommaren när jag tränat har jag också tänkt mycket. Jag har tänkt på alla oss som är så grymma och envetna att vi gör detta! Jag har framförallt tänkt på alla oss som kämpat hela livet, jag har tänkt på alla som är barn idag och som ska växa upp med sin sjukdom. Jag vet att det går, men jag vet att det är tufft!

Vi har som barn kämpat med våra värkande leder, kämpat med att hålla humöret upp fast vi ibland bara vill ge upp. Kämpat med mediciner som inte fungerar eller mediciner med märkliga biverkningar. Och samtidigt har vi försökt att vara som alla andra barn, leka som alla andra. Vi har gråtit inombords för att vi inte kunnat hoppa hage eller springa vissa dagar eller perioder, men vi har kommit igen och på nåt sätt hittat lösningar så vi kan va med, på vårt sätt. När jag var barn var det väldigt värdefullt för mig att få träffa andra barn som kämpade med samma sak. På sjukhuset ordnade de så vi tränade på sjukgymnastiken ihop i grupper med andra barn, arbetsterapin ordnade aktiviteter, resor och myskvällar. Jag är så tacksam för det idag!

Så att känna mig fysiskt redo för 3 mil cykling är egentligen ett mål som jag redan uppnåt! Men jag har därför ännu ett mål med cykelvasan. Det är att ha en underbar resa med tåg från Gbg till Mora och ett härligt cykellopp ihop med min son!

Vill ni göra nåt för unga reumatiker som kämpar med reumatism. Skänk gärna en liten gåva till Reumatikerförbundet eller till Unga reumatiker!

https://ungareumatiker.reumatikerforbundet.org/stod-oss/ge-en-gava/

Matilda Chocron Träningsbloggare

Nu är jag tillbaka igen! Peppen börja komma tillbaka och nu laddar jag för detta äventyr!

Jag har vart borta från bloggen ett tag, för även jag har haft en sommarsvacka. Fick halsfluss och feber veckan innan semester, och självklart började lederna krångla med infektionen. Fick göra uppehåll med medicinen, och blev då dålig i höfterna och allmän diffus värk och stelhet i typ alla leder. Så nu fick jag börja med min "Vid-behov"-medicin redan för flera veckor sedan. Värkande stela leder kan verkligen få en att tappa peppen och tro att det här aldrig ska gå. Hur gör ni för att motivera er när ni får en svacka? Jag brukar tyvärr vara dålig på att träna då, även om jag vet att jag kan träna armarna när jag har värk i benen så gör jag ofta inte det. Jag tappar liksom motivationen o vill inte träna alls. 

Till slut blev jag iaf bra igen! Jag hade bokat in en tur till Hunneberg med en kompis och våra söner. Vi körde den blå slingan på 1,7 mil där uppe. Vilken härlig runda det var! Blandat underlag på grusvägar genom vackert landskap och smala stigar genom skogen. Solen sken och vi avslutade med en glass på Bergagården. En helt fantastisk dag för att bli på humör igen!

Så nu är jag pepp igen! Och känner att det här ska bli kul! Jag har missat några veckors träning, men tror det ska gå bra ändå. Kände mig ju i bra form innan den dåliga perioden. Resan är nu också planerad klart. Min pojk ville så gärna följa med, så vi köpte en startplats till! Han ser fram emot detta lopp och äventyr så mycket, vilket gör mig ännu mer på humör! 

Mitt mål med detta lopp ska jag berätta om nästa gång!

Kämpa på alla starka!!! 

Matilda Chocron Träningsbloggare

Åh, vad jag hela veckan sett fram emot helgens långtur i skogen. Men när jag vaknade på lördag morgon ville kroppen nåt annat.

Denna helgen skull jag o en vän ut på lång en längre tur hade vi planerat. Vi hade tänkt haka på ett gäng som aviserat via en lokal MTB-grupp att alla som vill kunde komma o göra sällskap. Jag hade verkligen längtat hela veckan efter att det skulle bli lördag. 2-3 mil på grusvägar o små stigar var det tänkt. Lite nervös hade jag varit med tanke på att "LUGNT tempo" säkert skulle innebära endel utmaningar för mig. Men kul skulle det bli!

Men när jag vaknade på lördag morgon hade min höft börjat krångla. Den var stel och lite öm. Så nån långtur var det ju inte att tänka på! Jag var så besviken på min höft!!!

Dagen fick istället ägnas åt att rensa ogräs i mitt grönsaksland. Vilket var väldigt trevligt det med. Härligt soligt o varmt! Om jag bara hade kommit ihåg allt jag sått. Visste knappt vad som var ogräs eller nyss uppkomna grödor. Lördagen blev helt enkelt en vilodag.

På söndag morgon kände jag att höften hade blivit mycket bättre. Jag o grannen o alla våra barn cyklade i väg till en cykelhinderbana, den ligger några kilometer bort bara, men trots det har jag cyklat där. Vi var två mammor, två åttaåringar o två femåringar. Efter många peppande ord i uppförsbackarna kom vi fram till hinderbanan och den obligatoriska fikan. Började med pumptracken, den är alltid go att cykla på! Sen gav jag mig på lite olika balansövningar. Jag började med den breda av de två balanserna ni ser på bilden. Efter ett tag satt den! Och jag gav mig på en ca 10 cm bred vippbräda som såg galet svår ut. Sonen tog den ju utan problem, så då måste jag ju testa iaf. Och efter många avhopp och missar så klarade jag den med. Det trodde jag aldrig jag skulle klara!!! Så med stärkt självförtroende provade jag nu den smala balansen också, och det gick! 

Så även om mina leder satte stopp för en långtur i skogen så är jag rätt nöjd med min cykelhelg ändå! 

Matilda Chocron Träningsbloggare

Cykling är ju så kul! Idag blev det ett pass med min son på 9 år o hans kompis. Vi körde lite tekniskt svåra stigar, sköna nedförsbackar i skogen o lite kämpande i långa grusvägar uppför. 

Nu är det min tur att presentera mig. Jag jobbar som kommunekolog på dagarna och förutom att cykla, jogga o promenera i skogen med min hund så gillar jag att odla i min trädgård och jag gillar utmaningar!

Träningen för CV30 har kommit igång, och det är så kul! Cykla har jag alltid gillat, men det har inte blivit så mycket de senaste åren. Så i höstas när sonen började på MTB träning blev jag ju bara så sugen! Så lagom till våren kom beställde jag mig en egen. Min första MTB! O jag är kär!!! 

Av olika orsaker så har min träning varit väldigt sparsam sedan min dotter kom för 5 år sedan. Men i höstas kände jag att det var dags att komma igång ordentligt. Kroppen hade återhämtat sig och jag hade mer tid över för att göra saker för mig. Och jag kunde börja träna ihop med min son i samma klubb. Vi började åka längdskidor i höstas, vilket jag inte gjort sen barn. Svårt men kul! Jag började också träna styrka för att bli starkare i rygg o höfter, vilket jag blivit väldigt svag i kände jag. 

När jag såg anmälan till CV30 här så kände jag att detta kom ju perfekt i tiden. Jag behövde ett mål med min träning o cykeln var ju på väg. Så himla kul att jag kom med! Jag har inte cyklat 3 mil i sträck sen runt år 2000 typ. 

Idag stack jag o sonen på 9 år och hans kompis ut på en härlig tur. Den tur jag hade planerat för oss hade jag o en cykelkompis hittat för några veckor sedan, så detta blev andra turen för mig på den sträckan. Vi bor i ett litet villaområde och det är bara 1 km till skogen från vårt hus, och terrängen här i Borås är väldigt kuperad :) Vi svängde in på en liten grusväg som sen blir en gammal timmeruttagsväg. Smala spår o gott om stenar. Sen svänger vi in på en ännu mindre stig genom skogen. Över partier med massor med stenar och förbi lerpölar. Uppför branter med grus och nedför i steniga stigar. (Det är mycket stenar i Borås) På den högsta punkten hade vi utsikt över stora delar av Borås och där upp hittade vi en fantastisk jordkällare som tillhört "Himla Larsa". Jag är så imponerad över hur barnen kämpade med att få upp sina cyklar på toppen! Runt 10 kilometer på mestadels stigar o grusvägar blev det idag. 

Det näst bästa med dagens tur, näst efter mitt grymma cykelsällskap o det härliga vädret då, var att jag kände att turen gick lättare än sist. Jag fick till växlingarna bättre i uppförsbackarna och lyckades passera svåra ställen bättre än sist. O nedförsbackarna kändes inte lika branta. Längtar redan ut igen! 

Vi som bloggar här...

Elin Löfberg Redaktör

Fysioterapeut. Specialistkompetens inom reumatologi.

Bo Svedberg Träningsbloggare

Jag heter Bosse och ska blogga på min väg framåt Cykelvasan 30. Jag har en hustru och en son på två år och vi bor i Stockholm. Som liten hade jag jia, barnreumatism, och lever nu bl a med följderna av det. 

Julia Dalman Träningsbloggare

Mitt namn är Julia och jag är en av medlemmarna i Team Reumatikerförbundet för Cykelvasan 30 km 2017! Jag är 20 år och, kommer från Åmål men bor i Lund där jag pluggar på juristprogrammet. Jag brinner för träning och spelar fotboll, golf och gymmar när jag hinner och min kropp orkar med.

Elisabet Lindberg Träningsbloggare

Jag gillar att cykla! Men mest blir det pendling på landsväg men har nu tagit steget och våga cykla lite mer "off road". Träningen är en så viktig del för mig, för att jag ska fungera i vardagen. 

Matilda Chocron Träningsbloggare

Jag har haft reumatism JCA/JIA sedan jag var tre år. Jag är 37 år och har två barn på 8 och 4 år. Jag vill vara med i Team Reumatikerförbundet för att jag vill ha en sporre och motivation till att komma igång med träningen på allvar nu efter småbarnsåren.

Sandra Lindmark Träningsbloggare

Frilansar som grafisk formgivare inom reklam och marknadsföring. Älskar design, hundar och skogen. Och min familj så klart. Jag har en stor nyväckt förälskelse - cykling!