Jagar markörer för snabbare diagnos och bättre behandling

Jämfört med reumatoid artrit är ankyloserande spondylit till viss del ett oskrivet blad. Det finns mycket kvar att lära, och mycket kvar att hitta. Helena Forsblad d’Elias forskningsprojekt går ut på att hitta biomarkörer, som kan hjälpa till att snabbare ställa rätt diagnos och starta rätt behandling.

Helena Forsblad d’Elia är överläkare och professor i reumatologi vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet. Som många andra läkare som också forskar står hon på tre ben i yrket; att behandla patienter, att forska, och att undervisa studenter.

Sedan tio år tillbaka är ankyloserande spondylitAS, hennes huvudfokus inom forskningen. Det övergripande syftet med hennes forskning är att studera sjukdomsutveckling hos personer med AS, för att hitta markörer som kan identifiera de personer som kommer få en svårare sjukdomsutveckling.

– Vi tittar mycket på olika ämnen, så kallade biomarkörer, i blod och saliv, för att hitta patienterna tidigt. Men vi tittar även på annat, till exempel rökning, arbete och kön, som också kan fungera som en form av biomarkörer. Tanken med detta är att kunna sätta in tidig behandling för att motverka den allvarliga sjukdomsutvecklingen på sikt.

Projektet som Reumatikerförbundet stöttar handlar just om prognostiska faktorer som är av betydelse för svårighetsgrad och samsjuklighet (risken för att drabbas av andra sjukdomar vid ankyloserande spondylit, AS.

– Vi kommer att undersöka biomarkörer som är relaterade till framför allt inflammation, benremodellering (benets/skelettets utveckling/förändring) och kardiovaskulär sjukdom (hjärt- kärlsjukdom) men även sådana som kan vara viktiga för insjuknande och sjukdomsutveckling. Förhoppningsvis kan detta bidra till att diagnostisera patienter tidigare än vad som görs idag, säger Helena Forsblad d’Elia.

Tidigt insjuknande

Personer som får ankyloserande spondylit insjuknar ganska tidigt, ofta i 25-årsåldern. Sjukdomen är vanligare hos män, som också oftast utvecklar allvarligare sjukdom. Många av dem som drabbas har gått med symtom under lång tid. Diagnosen är svår att ställa tidigt och därför är det inte ovanligt med en diagnosfördröjning på ibland så mycket som 8–10 år.

Mycket forskning talar för att ju tidigare diagnosen ställs, och rätt behandling sätts in, desto bättre blir effekten av behandlingen. Där kan biomarkörer göra stor skillnad, både för att hjälpa till att ställa diagnos, men också för att möjligen kunna följa effekten av behandlingen.

Mer forskning behövs

Jämfört med reumatoid artrit, RA, finns det inte så mycket forskning kring AS, vilket kan förklaras av hur många som har sjukdomen. Mellan 0,5 och 1 procent av befolkningen i Sverige har RA. Motsvarande siffra för AS är runt 0,2 procent.

– Vid RA finns olika antikroppar som stöd för diagnos, vid AS finns inget bra sådant komplement. Det skulle verkligen behövas fler diagnostiska och prognostiska verktyg, och förhoppningsvis kommer vi en bit på väg mot det med det här projektet. Inom 5–10 år har vi förhoppningsvis hittat något som kan användas kliniskt.

Stödet från reumatikerförbundet betyder mycket

Pengarna från förbundet har stor betydelse, eftersom forskning kostar mycket pengar. Att projektet är angeläget för de som har AS visas inte minst av att så många som 60 procent av patienterna tackade ja och kunde inkluderas i studien.

– Och det trots att det är ett ganska omfattande projekt med flera undersökningar, provtagningar och enkäter att besvara. Men patienterna verkar positiva och de har fått viktig information om sina resultat. Nu ska vi snart börja analysera en mängd data och det blir väldigt spännande.

Spännande område att forska kring

Helena Forsblad d’Elia började vikariera på reumatologen i Göteborg efter sin läkarexamen, och fattade intresse för ämnet. Hon gjorde sin allmäntjänstgöring, sökte sig sedan tillbaka till reumatologen och har sedan 1992 arbetat med det.

– Det är en både spännande och rolig specialitet, där det händer mycket.

För tre år sedan, 2015, började hon som professor vid Umeå universitet, och bor växelvis i Umeå och Göteborg, där familjen bor kvar.

– I Göteborg studerade jag tillsammans med doktorander riskfaktorer kring låg bentäthet vid AS. Där såg vi att inflammation under lång tid i kroppen ger en försämring av bentätheten, vilket i sin tur ökar risken för frakturer. Vi tittade också på hjärt-kärlsjukdom och såg att personer med AS ofta har hjärtrytmrubbningar, aortainsufficiens och ökad risk för hjärtinfarkt och stroke jämfört med dem som inte har AS. Därför är den här forskningen så viktig, vi måste kunna göra mer för dem med AS, säger Helena Forsblad d’Elia.

Text Fredrik Hed
Publicerad 2019-01-25

---

Kort fakta om Helena Forsblad Dèlia

Titel Professor i Reumatologi vid Umeå universitet och Överläkare i reumatologi vid Reumatologiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus.

Forskning Om orsaker till olika sjukdomsuttryck vid ankyloserande spondylit och därmed på sikt kunna individualisera omhändertagande och behandling.

Drivkraft och nyfikenhet Öka kunskapen om ankyloserande spondylit för att kunna förbättra den långsiktiga prognosen för patienterna.

Relaterade artiklar

Visa fler