Vill bekämpa hjärt- kärlsjukdom

Att personer med SLE löper ökad risk att även få hjärt-kärlsjukdom känner många till. Men Elisabet Svenungsson stoppar inte där. Hon vill ta reda på vad som är orsaken, för att kunna hitta dem med högst risk i ett tidigt skede, för att kunna ge skyddande behandling.

Som forskare är det en stor fördel att vara läkare, och tvärtom, menar Elisabet Svenungsson, överläkare vid Patientområde gastro/hud/reuma på Karolinska universitetssjukhuset.

– Jag delar min tid ungefär hälften-hälften mellan att vara läkare och forskare. Mötet med patienter i det kliniska arbetet är min stora inspirationskälla. Det ger mig en bild av hur det ser ut i verkligheten, och hjälper mig att se vilka problem som är vanliga och viktiga för forskningen att lösa.

Inriktad på SLE-patienter

I alla år har Elisabet Svenungsson intresserat sig för varför personer med reumatiska sjukdomar i större utsträckning än andra drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Hennes forskning har mest varit inriktad på SLE, systemisk lupus erytematosus, där hon bland annat har studerat den ökade risken för åderförkalkning, ateroskleros.

Forskning visar att ungefär en tredjedel av SLE-patienterna också har fosfolipidantikroppar i blodet, samma typ av antikroppar som finns hos patienter som har den reumatiska sjukdomen APS, antifosfolipidsyndromet. Man vet att fosfolipidantikroppar ökar risken att få blodpropp. Propparna kan drabba alla typer av blodkärl, till exempel kärlen i ben, lungor, hjärta och hjärna. Fosfolipidantikroppar i kroppen är också det en viktig orsak till den ökade risken för hjärt- kärlsjukdom hos personer med reumatiska sjukdomar.

Kronisk inflammation ökar risken för hjärt- kärlsjukdomar

Kronisk inflammation är ytterligare en orsak som bidrar till ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Det gäller vid exempelvis SLE, APS och ledgångsreumatism, men är också välkänt i den allmänna befolkningen. Inflammationen bidrar till att reta kärlväggarna och gynnar på så sätt bildningen av åderförkalkning och blodpropp.

På senare år har Elisabet Svenungsson intresserat sig allt mer för om de mekanismer som är viktiga vid SLE, till exempel kronisk inflammation och autoantikroppar, även är betydelsefulla hos den allmänna befolkningen.

– Det finns mycket som talar för att det är just aktivitet i immunsystemet som är den röda tråden.

Studerar även njurinflammation vid SLE

Även om hennes forskning är mest inriktad på SLE, har perspektivet vidgats med åren. Bland annat studerar hon njurinflammation vid SLE, samt den ökade risken för åderförkalkning som personer med SLE har.

– Just nu är vi mitt uppe i en stor studie av personer från normalbefolkningen, som drabbats av en första hjärtinfarkt. Vi ser där att cirka var tionde infarktpatient har fosfolipidantikroppar, alltså samma typer av antikroppar som finns vid APS och SLE. Hos matchade kontrollpersoner var det bara en på hundra som hade sådana antikroppar. Vi försöker förstå betydelsen av dessa fynd genom att studera hur antikropparna påverkar prognosen efter hjärtinfarkten.

En målsättning med projektet som Reumatikerförbundet stöttar är att identifiera undergrupper av personer med SLE och/eller APS, som har högre eller lägre risk för hjärt- kärlsjukdom sjukdom. Det kan till exempel vara personer med SLE som har njurinflammation eller fosfolipidantikroppar.

Målet – ge rätt patienter rätt förebyggande behandling

– Vårt mål är att vi snabbt och tidigt ska kunna erbjuda rätt patienter rätt förebyggande behandling, så att vi kan begränsa uppkomsten av allvarlig hjärt- och kärlsjukdom.

SLE är en heterogen sjukdom som kan skilja sig åt mycket mellan personerna som har sjukdomen. Därför är det extra viktigt att tidigt hitta dem med hög risk, och behandla dem tidigt.

– Både grundsjukdomen och eventuella hjärt- kärl-komplikationer påverkar personernas livskvalitet drastiskt. Därför är det viktigt att förstå hur hjärt- kärlsjukdom uppstår, och hos vem. Hjärt- kärlsjukdom är idag den viktigaste orsaken till förkortat liv hos personer med SLE.

Stödet från Reumatikerförbundet betyder mycket

Det kostar enorma summor pengar att driva forskning idag. Tidigare var det något många gjorde vid sidan av sin ordinarie verksamhet, till exempel på kvällar och helger. Men idag ses forskning som ett arbete som alla andra, som ska bära sina egna kostnader för labb, lokaler och personal.

– Vi avlönar sjuksköterskor, laboratorietekniker och doktorander, sparar blodprover och gör många dyra analyser, så det går åt mycket pengar att forska idag. Därför är anslaget från Reumatikerförbundet oerhört viktigt för oss, säger Elisabet Svenungsson.

Vi vill ge patienterna bättre behandling

Att forska är som att lägga ett pussel. Allteftersom bitarna läggs på plats, ser forskarna att det fanns mer att undersöka runt om den biten. På så vis växer pusslet hela tiden. Men det gäller att ibland stanna upp och titta på hela bilden och inte stirra sig blind på tomrummen. Elisabet Svenungsson är noga med att påpeka att hennes forskningsområde har klarnat mycket på senare år.

– Vi gör det här för patienterna, för att de ska få bättre behandling och förhoppningsvis kunna undvika eller minska risken för hjärt- kärlsjukdom. Idag vet vi mer vad SLE är och hur sjukdomen fungerar. Men det har ännu inte skett stora genombrott i behandlingen. Men många nya behandlingar provas just nu i kliniska prövningar och vi hoppas att de ska visa sig effektiva.

---

Publicerad 2018-11-22
Text Fredrik Hed


Kort om Elisabet Svenungssons forskning

Elisabet Svenungsson studerar varför personer med reumatiska sjukdomar i större utsträckning än andra drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Hennes forskning är mest inriktad på SLE, systemisk lupus erytematosus, där hon bland annat studerar den ökade risken för åderförkalkning.

– Målet med hennes forskning är att vi snabbt och tidigt ska kunna erbjuda rätt patienter rätt förebyggande behandling, för att kunna begränsa risken för allvarlig hjärt- och kärlsjukdom, säger Elisabet Svenungsson. 

Reumatikerförbundet stödjer Elisabet Svenungssons forskning. 

Relaterade artiklar

Visa fler