Artros

Artros är den vanligaste formen av reumatisk ledsjukdom i Sverige. Artros innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av ledbrosket som leder till bristande funktion i leden.

Läs mer

Eftersom det kan vara svårt att få rätt diagnos och ännu svårare att få rätt behandling, är det viktigt att du skaffar dig kunskap för att vara så förberedd som möjligt när du möter vården. Ett medlemskap i Reumatikerförbundet ger dig både kunskap och nätverk.

Risken att utveckla artros ökar med stigande ålder. En artrosangripen led är stel och patienten besväras av smärta. Idag finns ingen behandling som stoppar sjukdomsförloppet. Fysisk aktivitet har däremot en mycket positiv påverkan.

Vem drabbas

Totalt har ungefär 7–800 000 personer i Sverige artros. Man räknar med att 5 % av befolkningen mellan 35 och 54 år har artrosförändringar enligt röntgen. Sjukdomen blir vanligare med stigande ålder även om den också förekommer i yngre åldrar. Män och kvinnor drabbas i lika hög utsträckning.

Vissa yrken med långvarig, upprepad eller tung belastning på framför allt höft- och knäleder medför ökad risk för artros. Övervikt, fysisk inaktivitet och elitidrott är andra riskfaktorer. Normal idrottsutövning utgör inte någon risk för artros utan är bra för lederna. Idrottsskador däremot, såsom menisk- och korsbandskador i knäna, ökar risken för artrosutveckling. Det finns även en ärftlighet för sjukdomen.

Symtom

Symtomen kommer ofta smygande. Ofta börjar artrosen i en led, men den kan också starta på flera ställen samtidigt. Artros medför stelhet i den sjuka leden, minskad rörlighet och smärta.

Smärtan uppträder först vid rörelse och belastning men när sjukdomen försämras uppkommer smärtan även i vila, särskilt vid höftledsartros. Leden kan också bli inflammerad vilket yttrar sig som svullnad och värmeökning. Inflammationen är oftast lindrig och övergående. Ibland känns artrosen som en instabilitet eller muskelsvaghet.

Ibland förekommer akut smärta och svullnad, särskilt i stora leder. Det kan då vara fråga om någon form av kristallartrit som kan behandlas med antiinflammatoriska och/eller kortisoninjektioner.

Fingrar

Fingerledsartros är den vanligaste artrosformen. När fingrarnas ytterleder påverkas blir de knotiga, stela och ömma. Detta kallas Heberdens knutor.

När förändringar uppkommer i fingrarnas mellanleder kallas det Bouchards knutor. Lättare felställningar kan uppstå. Tidvis kan fingrarna vara inflammerade med värmeökning, ömhet och rodnad.

Tumbasen är en speciellt vanlig plats för artros. Det ger smärta när tummen används och senare kan felställningar utvecklas.

Fingerledsartros är vanligast hos kvinnor och ofta finns sjukdomen i släkten. Besvären avtar oftast med åren.

Stortå

Vid artros i stortåns grundled kan tån stelna. Det kan göra det svårt att gå och att hitta skor som passar.

Käkled

Den viktigaste orsaken till artros i käkleden är tandgnissling eller tandpressning. Artrosen ger smärta i käken, stelhet i käkmusklerna och det kan bli svårt gapa. Det är vanligt att det hörs ett knastrande eller skrapande ljud från käkleden när den används.

Axel

Axelartros sitter nästan alltid i leden mellan nyckelbenet och skulderbladsutskottet. Smärtan uppkommer när armen lyfts eller i skuldran då man ligger på sidan.

Knäled

Artros i knäleden börjar oftast med smärta och stelhet. Detta kommer ofta periodvis och efter belastning av leden. Smärta kan upplevas både från knäets fram- eller baksida och ibland runt om.

Du som ska få en knäprotes inopererad eller du som redan har en konstgjord knäled kan ha stor nytta av att läsa om:

  • hur du ska förbereda dig inför operationen
  • hur den går till
  • vad som händer efter operationen
  • vilka övningr du ska göra
  • kanske vill du också läsa om andra personers erfarenheter.

Följ länken till Svenska Knäprotesregistrets sida som heter www.gångbar.se

Höftled

Höftartros ger inskränkt rörlighet och smärta. Detta kan förekomma både vid belastning och vila. Smärtan kan kännas på olika sätt. Vanligen sitter den i ljumsken men smärta kan även kännas utåt höften. Typiskt är att det är svårt att sitta med korsade ben och ta på sig strumpor och skor.

Rygg

Spondylartros eller spondylos, som artros i ryggradens leder kallas, är mycket vanligt hos äldre personer. Nästan alla har spondylartrosförändringar på röntgen, men i de flesta fall ger förändringarna inga symtom.

Generaliserad artros

En utbredd artros där flera leder i kroppen engageras. Denna form är ovanlig och delvis ärftlig.

Så här ställs diagnosen

Symtom och undersökning av lederna är oftast tillräckligt för att ställa diagnosen. Det viktiga är undersökningen och det patienten berättar för sin läkare. Om det uppstår tveksamhet med diagnostiseringen kan röntgen vara på sin plats. Röntgen är inte det bästa verktyget för att ställa diagnos.Röntgen kan visserligen visa typiska artrosförändringar men fynden säger mycket lite om hur svåra besvären är. Som nämnts tidigare kan röntgen påvisa förändringar utan att det finns symptom och tvärtom. Magnetkameraundersökning (MR) kan också visa tidiga artrosförändringar.

Blodprover tas framför allt för att utesluta annan reumatisk sjukdom. Forskare undersöker nu möjligheterna till blodprover som mäter brosk- och benomsättning. I framtiden kan de hjälpa till att ställa artrosdiagnosen tidigare.

För att inte försena behandlingen ska alltså diagnosen ställas efter sjukdomshistoria och med en noggrann undersökning av leden.

Behandling

Senaste forskningen har visat att vid lätt till måttlig artros är effekten av träning, information och viktreduktion lika god som effekten av läkemedel. Alla som drabbas av artros ska erbjudas en grundbehandling som består av information, fysisk aktivitet och vid behov viktreduktion. 

Ett stort antal vårdgivare runt om i landet erbjuder också artrosskola. Där kan man få ett egenvårdsprogram. Följer man sitt egenvårdsprogram är prognosen god och sjukdomsförloppet kan hejdas. Ta kontakt med din fysioterapeut och fråga om möjlighet att gå i artrosskola där du bor.

Det finns idag ingen behandling som helt kan stoppa artrosutvecklingen. Behandlingen inriktas istället på att lindra smärtan och förbättra muskelfunktionen.

Tekniska hjälpmedel kan underlätta vardagen och läkemedel kan minska smärta och inflammation. I första hand används paracetamol, men även antiinflammatoriska läkemedel kan ha god effekt. För en del kan smärtlindring vara nödvändig för att kunna träna. 

Andra alternativ för smärtlindring är transkutan elektrisk nervstimulering (så kallad TENS) ultraljud, värme/kyla, mobilisering av kringliggande leder och olika former av ortopedtekniska hjälpmedel (exempelvis inlägg i skorna eller ortopediska bandage, ortoser).

Lokala injektioner med kortison används ibland vid svårare besvär.

För ca 10 % med svår artros kan operation bli aktuellt. Det vanligaste är att den drabbade leden (oftast knä- eller höftled) ersätts med en ledprotes.

Det här kan du göra själv

Bästa sättet att minska smärtan är fysisk aktivitet och träning. Lederna blir rörligare, musklerna starkare och mer uthålliga, dessutom ökar välbefinnandet. Det är viktigt att veta att även om det gör ont så är det inte farligt att träna, tvärtom, muskulaturen stärks och smärtan minskar på sikt. Håll dig till 24-timmarsregeln. Den innebär att eventuell ökad smärta och svullnad ska ha återgått till samma nivå som när du började träna 24 timmar tidigare, har den inte det är det viktigt att du anpassar träningen och inte ger upp.

Träning hjälper bäst i ett tidigt skede av sjukdomen. Det spelar ingen roll om man tränar styrka eller kondition - båda varianterna har visat sig ha lika god effekt på smärta och funktion vid artros. Det viktigaste när det gäller träning vid artros är att du gör något du trivs med. Träna hellre en liten stund med 100 procent koncentration och muskelkontroll i övningen, än ett långt pass då du inte hålla koncentrationen. Välj intensitet och svårighetsgrad så att du klarar att utföra rörelsen riktigt långsamt, utan att tappa muskelkontrollen.

Det tar åtminstone fem-sex veckor innan du ser resultat av träningen. Precis som effekten av läkemedel försvinner så snart man slutar ta medicinen, försvinner också effekten av träning då man slutar träna. För att få en bestående nytta av träning måste den därför utföras mer eller mindre kontinuerligt.

Den allmänna rekommendationen av fysisk aktivitet för alla vuxna är 150 minuters måttlig fysisk aktivitet eller 75 minuters hög intensitet i veckan.

Läs mer om hälsofrämjande fysisk aktivitet här!

Forskning och utveckling

Det pågår forskning om artros på flera plan. Grundforskarna undersöker ledbrosk och ledinflammation. Sjukdomen sätts också in i ett större såväl medicinskt som socialt sammanhang. Det söks kunskap om sjukdomens uppkomst och förlopp där målet är att finna miljöfaktorer av betydelse för att kunna förebygga artrosuppkomst.

En annan forskningsgren kartlägger samhällsekonomiska och sociala konsekvenser. Dessa är viktig både för den enskilde individen och för samhället.

Dessutom finns forskning inom proteskirurgin där utvecklingen går framåt, liksom utvecklingen av smärtbehandling och fysioterapi.

Forskare letar efter biomarkörer som kan visa om brosket i en led håller på att brytas ned genom att studera molekyler i ledvätskan. På sikt kan det leda till att man utvecklar enkla tester där man kan ställa diagnos via blod och urin.

Nya studier har visat att uppemot var femte patient som tar läkemedel mot sjukdomen kan sluta med dem efter artrosskola, samtidigt som smärtan minskade med 30 procent efter ett år.

Läs en populärvetenskaplig sammanfattning av Maria Anderssons avhandling.

Lyssna även på Carina Torstensson och andra i Aktuellt om Vetenskap och Hälsas podd-sänding,

Övrig information

Artros är den vanligaste reumatiska ledsjukdomen. Artros kommer från grekiskans artrosis och betyder sjuk led. På engelska heter artros osteoartrit eftersom leden ibland blir inflammerad.

Artros innebär en obalans mellan nedbrytning och uppbyggnad av ledbrosket vilket leder till bristande funktion i leden. Det finns många som har artrosförändringar som syns på röntgen men som inte har några symtom på sin sjukdom, och tvärtom. Artros fortskrider långsamt men det finns ännu inte något botemedel. Smärtan och artrosutvecklingen kan ibland avstanna något under sjukdomsförloppet.

Läs mer om Artros på Netdoktor Pro (fördjupningsnivå)

Läs artiklar i tidningen Reumatikervärlden nr 3 2015

Artikeln uppdaterad 2017-01-03

Prenumerera!

Vill du ha nyheter om detta ämne via e-post?

Kontaktperson

Artiklar om artros

Visa fler