Reumatoid artrit (RA)

Att få diagnosen reumatoid artrit (RA), innebär inte samma sak idag som för tio år sedan. Nya biologiska läkemedel har revolutionerat behandlingen och gjort det möjligt att i stort sett leva ett normalt liv.

Läs mer

Reumatoid artrit kallas också ledgångsreumatism. Det är en inflammation som framför allt orsakar värk och stelhet i leder, men den kan även drabba andra organ. Sjukdomen behandlas med fysisk aktivitet och träning samt antiinflammatoriska, antireumatiska, biologiska läkemedel och kortison.

Vem drabbas

RA förekommer i hela världen och bland alla folkslag. Sjukdomen drabbar både kvinnor och män, även om kvinnorna är i majoritet. Det är vanligast att sjukdomen debuterar i den senare delen av livet men den finns i alla åldersgrupper.

RA är ärftlig, men ärftligheten kan inte ensam leda till att sjukdomen blossar upp utan det krävs även andra faktorer för att insjukna. Vissa av dessa är okända. Rökning både ökar risken att insjukna och att sjukdomstillståndet förvärras. Rökning ökar också risken för att behandling med biologiska läkemedel misslyckas eller inte får full effekt. 

Vissa yrkesgrupper som exponerats för exempelvis asbest, kisel och asfalt löper en ökad risk att få RA. 

Trots anlag för RA utvecklar många personer aldrig sjukdomen. Omkring 0,5-1 % av Sveriges befolkning har sjukdomen.

Symtom

Insjuknandet kan se väldigt olika ut. Vanligen sker det smygande under loppet av veckor eller månader, men ungefär en tredjedel debuterar akut över bara ett par dagar till veckor.

Gemensamt för alla former av insjuknande är ledvärken. RA är framför allt en sjukdom som drabbar leder och strukturer runt omkring. Det uppstår en inflammation som ger smärta, stelhet, svullnad och värmeökning. Typiskt är att stelheten främst finns på morgonen medan de andra symtomen ökar under dagen i takt med att leden används.

Allmän sjukdomskänsla och överdriven trötthet är andra symtom som är vanliga både innan artriten bryter ut och senare i samband med sjukdomen.

De små lederna drabbas oftast först. Fingrarnas mellanleder, handens knogar samt lederna i framfoten är vanliga debutställen. Många har svårt att knyta handen så att fingrarna når handflatan. Detta kallas knytdiastas.

Även armbågar och knän kan vara med tidigt i förloppet. Med tiden drabbas fler leder och det sker symmetriskt i både höger och vänster kroppshalva. Ibland drabbas även större leder i kroppen som till exempel höften.

Lederna mellan de översta nackkotorna angrips ibland. Det är ett allvarligt symtom som måste bevakas. Inflammationen kan leda till att nacken blir instabil och trycker på nerverna. Det är viktigt att alltid försäkra sig om att nacken är stabil och att inte manipulera nackkotorna hos personer med RA.

Efter en längre tids sjukdom kan drabbade leder stelna och ändra form. Det bildas då felställningar som är särskilt vanliga i händerna.

Symtom från andra organ i kroppen kommer oftast senare i sjukdomen. De organ som vanligen drabbas är:

Hjärta och lungor

Både hjärtat och lungorna ligger omslutna av vävnad som kallas hjärt- respektive lungsäck. Säckarna är byggda av ett material som RA-inflammationen kan få fäste i. Vid aktiv sjukdom är det därför inte ovanligt att drabbas av framför allt lungsäcksinflammation. Symtomen på detta är smärta i sidan vid andning eller rörelse. Hjärtsäcksinflammationen leder också till viss smärta, men det är vanligare med allmän trötthet och hjärtklappning.

En ovanlig men allvarlig följd av RA är lungfibros. Bindväv lagras in i lungan och gör den tätare och stelare. Det leder till att de små lungblåsorna där syret från luften tas in i kroppen, inte kan vidga sig som de borde. Syreupptaget blir sämre och det blir tyngre att andas. Andfåddhet och sämre kondition är första tecknen på detta.

Blod och blodkärl

Anemi (järnbrist, blodbrist) är vanligt vid RA. Anemin orsakas oftast av den allmänna inflammationen i kroppen. Symtomen är trötthet, orkeslöshet och blek hud.

Feltys syndrom

Feltys syndrom är en sällsynt, men allvarlig form av påverkan på blodkropparna. Det är ett samlande namn på flera symtom och innebär i korthet att de vita blodkropparna (kroppens försvarsceller) bryts ned för fort. En följd av detta blir att känsligheten för infektioner ökar.

Vaskulit

Vaskulit, blodkärlsinflammation, kan sätta sig i vilket kärl som helst i kroppen. Symtomen varierar beroende på vilka kärl som drabbas. Det vanligaste vid RA är att inflammationen sätter sig i små kärl, särskilt i benen och det leder till svårläkta bensår.

Ögon

Torra och irriterade ögon är vanligt och beror på minskad tårproduktion. Om ögontorrheten ses samtidigt som slemhinnorna i näsan och munnen är torra så kallas symtomen för Sjögrens syndrom (se eget avsnitt).

Inflammation i och runt ögonvitan (bindehinnan) är också relativt vanligt. Symtomen är framför allt rodnade ögonvitor och smärta. I allvarliga fall kan inflammationen leda till synrubbningar men det vanligaste är att det går över av sig självt.

Reumatiska noduli

Små knutor som uppstår på ställen där huden utsätts för tryck eller ligger tätt emot skelettet. Oftast sitter knutorna på armbågen även om andra områden på kroppen också kan drabbas.

Knutorna är inte farliga, men de gör ont och även om de opereras bort så kommer de ofta tillbaka.

I ovanliga fall kan reumatiska noduli även uppstå i inre organen som till exempel hjärta och lungor, där de kan ställa till med stora problem som blir direkt livshotande.

Njurar

Njurinflammation, nefrit, visar sig i form av protein och blod i urinen. Andra tecken kan vara förhöjt blodtryck och svullna anklar. Den vanligaste orsaken till proteiner i urinen är högt blodtryck och diabetes.

Nervpåverkan

En vanlig nervpåverkan är karpaltunnelsyndrom (se eget avsnitt).

Andra nervsymtom är nedsatt känsel, pirrningar i benen och svårigheter att röra armar och ben. Det beror på att nerverna, som är beroende av blodförsörjningen, inte får tillräckligt med näring från blodkärl som inflammerats. En annan orsak till rörelsesvårigheter är att nackkotorna på grund av inflammation är instabila och trycker mot viktiga nerver som styr armar och ben.

Så här ställs diagnosen

Om läkaren misstänker RA bör du få en remiss till en reumatolog så snabbt som möjligt. För ju snabbare du får behandling, desto bättre blir prognosen.

RA är en diagnos som framför allt baseras på symtom och ledundersökning. Blodprover finns mest med som bekräftelse för den diagnos som ställs.

Läkaren gör en noggrann kroppsundersökning och känner på lederna. Lederna kan också undersökas med röntgen, ultraljud eller med magnetkamera för att se om ledkapseln är svullen och om det finns vätska i leden.Röntgen visar ofta typiska förändringar på brosk och skelett.

Du får även lämna blodprov som kan ge svar på hur aktiv inflammationen är. 

Inflammationen syns nämligen bara under sjukdomens aktiva faser, däremellan är proverna för det mesta normala.

Ett par specifika blodprover som kan styrka diagnosen är reumatoid faktor, RF, och anticitrullinantikroppar, anti- CCP. De är exempel på autoantikroppar. RF är inte specifik för RA utan kan även finnas hos personer som inte har sjukdomen, medan anti-CCP nästan bara finns hos personer med RA. Diagnosen försvåras dock av att inte alla personer med RA har positivt anti-CCP.

Andra sätt att diagnostisera sjukdomen är genom ledpunktion då ett prov på ledvätskan tas. En analys av innehållet kan visa om det rör sig om inflammation, vilket talar för RA.

Det finns sju internationellt ställda kriterier varav det krävs att man uppfyller fyra för att få diagnosen RA. Symtomen ett till fyra ska dessutom ha hållit i sig i mer än sex veckor för att vara giltiga:

  • Morgonstelhet som varar i minst en timme.
  • Artrit i tre eller fler leder.
  • Artrit i händernas leder.
  • Symmetrisk artrit, det vill säga att bägge kroppshalvornas leder drabbas likadant.
  • Reumatiska noduli.
  • Positiv reumatoid faktor, RF.
  • Typiska röntgenförändringar i handens skelett.

Behandling

När diagnosen ställts är det viktigt att påbörja behandling direkt för att få ett bra långtidsresultat. Målet är att minska inflammationen och smärtan och i bästa fall få bort sjukdomsaktiviteten helt och hållet. 

Det är viktigt att upprätthålla funktionen i muskler och leder. Det görs med hjälp av läkemedel (antiinflammatoriska, antireumatiska, biologiska och i vissa fall kortison), arbetsterapi, fysioterapi, egen fysisk aktivitet och träning.

Bassängträning i varmt vatten är en form av sjukgymnastik som många blir bättre av.

För svårare felställningar och förstörda leder finns det också kirurgisk behandling. Genom operationer kan man minska smärtan och funktionsnedsättningen i drabbade leder.

På en reumatologisk mottagning får du hjälp av ett specialiserat vårdteam bestående av läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, kurator och arbetsterapeut.

Beroende på var du bor kan du också få möjlighet att gå i "reumaskola", där du får kunskap om din sjukdom, lär dig att hantera smärtan och får tips på hur du kan underlätta din vardag. Fråga din lokala vårdgivare om det finns tillgång till reumaskola i ditt närområde.

Om du inte får biologiska läkemedel och sjukdomen är i en lugnare fas så räcker det ofta att ha kontakt med läkaren på vårdcentralen.

Det här kan du göra själv

Det är viktigt att fortsätta att leva livet som vanligt efter att du fått diagnosen. Njut av dina fritidsintressen och var fysiskt aktiv. Promenera, cykla, gå stavgång, dansa, eller styrketräna. Prova gärna vattengymnastik, som är särskilt skonsamt för lederna. 

Fysisk aktivitet och träning inte är farligt även om det gör ont, tvärtom kan du lindra smärtan och dessutom minska risken för benskörhet genom att vara fysiskt aktiv.

Börja på en måttlig nivå och försök öka intensiteten i träningen under träningspassen och träningsperioden allteftersom. Försök gärna också variera din träning. Det är viktigt att träna både sin kondition och styrka för att få bästa effekt.

Träning är också bra för att förebygga övervikt, diabetes och hjärt- kärlsjukdom. 

Att sluta röka är viktigt för att inte förvärra sjukdomen och för att medicinerna ska fungera bättre.

Läs mer om hälsofrämjande fysisk aktivitet här!

Osteoporos - benskörhet

Personer med RA har en ökad risk att drabbas av benskörhet (osteoporos). Detta sker redan tidigt i förloppet, gäller både kvinnor och män och är oberoende av behandling med kortison.

OsteLink är ett nytt socialt nätverk för dig som vill träffa andra och lära dig mer om benskörhet - osteoporos.

http://osteolink.org/

En risk med RA är att lederna förstörs och det uppstår felställningar och smärttillstånd i muskler som kan ge betydande handikapp.

Idag är sjukvården mer kunnig i både hur man upptäcker och behandlar RA. Arbetet sker ofta i team med läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, kuratorer och andra konsulter för att maximera möjligheterna för RA-patienten att leva ett så normalt liv med sin sjukdom som möjligt. I stället för att patienten ska anpassa sig till vardagen försöker man anpassa vardagen efter patienten. Med tidig behandling minskar risken rejält för svåra följdsjukdomar.

Artikeln uppdaterad 2016-12-19

Prenumerera!

Vill du ha nyheter om detta ämne via e-post?

Artiklar om reumatoid artrit

Visa fler